dontblameCruella

Julafton kom och gick. Jag var hos hästarna, en sväng hos pappa i skogen där det var flera centimeter snö. Sen lagom när Kalle började, tog jag och Pärlan oss hemåt till mamma igen. Brorsan kom vartefter, sen käkade vi och delade ut julklappar. Det vanliga, bara lite mindre folk. Rätt mysigt, men så himla segt. Det där med att umgås är uppenbarligen inte riktigt min grej, det bara kryper i benen på mig. Idag tog Jenny, Hugo och jag en lång promenad i Krokek igen. Den här gången begav vi oss upp i skogarna där vi brukade rida fullt ös en gång i tiden. För min del var det ruskigt länge sen, Olga var tyvärr skadad största delen av de sista åren i Krokek. Nu traskade vi hur som helst Galoppstigen runt och pratade minnen och hästar och att hitta någon att hångla med. Eller att ha fyra och fundera på om man verkligen inte kan ha kakan och äta den? Jag har ingen kaka överhuvudtaget, så för mig är det knappast ett problem.

När jag kom hem med Hugo blev mamma upprörd. En mindre granskog satt fast i pälsen och han hade lera hela benen, magen och halva ansiktet. Han hamnade i hon nere i tvättstugan, jag gömde mig i rummet för att slippa hjälpa till. Hugo gnällde så att det ekade i hela huset när mamma slog på vattnet. Det är samma historia varje gång, trots att han badas en gång i veckan... Varje gång är det den absolut värsta händelsen någonsin. Sen blir han torkad med hårblås och då njuter han. Knäpp hund.

Tanken på att vara ledig fram till 7 januari känns konstig. Lite obekväm faktiskt. Jag har massor av saker liggandes som jag borde ta tag i, så jag borde inte känna mig rastlös. Det är bara så himla tråkigt att ta tag i ansökningar och skoldokument. Det verkar som att ju mer ledig man är, dessto svårare är det att ta tag i de små sakerna man kan göra "när som helst"; Allt från att skriva en recension på ett gig 28 nov till att plocka i diskmaskinen. Men: Idag har jag både skrivit recensionen och plockat in o ut diskmaskinen. Tjoho! Imorgon ska jag fixa lite skolgrejer som blivit liggande i vanlig ordning. Och skriva nyårslöften. Sånt är viktigt. (Nu skulle jag kunna ha en väldigt lång utläggning om hur viktigt det är att ha mål och hur inspirerande jag tycker det är att sätta upp sådana, men istället ska jag plocka ur diskmaskinen igen för den piper och sen ta en dusch och tvätta mitt äckliga hår.)

Puss.