dontblameCruella

Igår på tunnelbanan från jobbet till Gullmarsplan satt en kille lite längre bort i vagnen. En kompis till honom kom in i vagnen och de hälsade lite grabbigt, typ yo, läget. Och killen började prata om något, jag hörde inte för jag satt för långt bort. Såg bara att det lyste i ansiktet på honom. Lite folk gick av vid Skanstull och jag hör kompisen säga "Men herrejävlar! Det var som fan asså". Tänkte fördomsfullt att samtalet handlade om typ fest, brudar eller i bästa fall musik. Men så plötsligt hör jag polaren säga "Så hur långt är det gånget?" och förstår plötsligt att killen som ser så lycklig ut ska bli pappa. Han ler så mycket att han nästan inte kan prata när han förklarar att hans flickvän har gått 6-8 veckor och att de ska till mödravårdscentralen snart. Kompisen ser helt chockad ut. Till slut utbrister han
"Öh.... Har ni typ tänkt på namn o sånt eller?" och killen som ska bli pappa ser nästan förnärmad ut och säger
"Självklart. Blir det en kille ska han heta Tim. Blir det en tjej ska hon heta Idefix".
"Idefix" garvar polaren. Nu ser pappan riktigt förnärmad ut och säger
"Ja."
"Hur gick du med på det?"
"Vi har faktiskt bestämt namnen tillsammans. Såklart".
Killen skiner som en sol igen.
"Man blir så filosofisk", förklarar han. "Man börjar tänka på allt, vad man vill i livet och hur allting ser ut. Men hur man än vrider på det slutar det bara med att man tittar på skrattande bebisar på youtube och tänker att en sån, en sån vill jag också ha. Varje gång."

Jag log hela vägen hem till Årsta.

C