Ut med det gamla...

Idag blev en så himla skum dag. När jag kom hem från jobbet strax efter tre stoppade jag av någon anledning tvätt i tvättmaskinen. En snabbtvätt skulle ta 29 minuter och jag tyckte att mina kläder vore fräschare rena dagen därpå. Sant i och för sig. Låg sen vaken och läste till ungefär 04, då maskinen var klar. Kastade in kläderna i torktumlaren och slockande som ett ljus. Vaknade strax efter åtta imorse. Drog mig till nio, gick upp o kände på kläderna som fortfarande var dyngsura. Byta till andra kläder? Nej, för när jag packade väskan hemma på fredagen tyckte jag att jag hade alldeles för mycket kläder med mig. Kastade alltså ur det som var överflödigt. När jag sen öppnade väskan i Norpan upptäckte jag att jag kastat ur allt (!) utom en turkos tröja och lite strumpor. Typ.

Alltså vaknade jag med dyngsura kläder utan att ha något ombyte. Tog en dusch och gick utanför dörren i tidigare nämnda turkosa t-shirt, som räckte precis över rumpan. Under den strumpbyxor och så vita benvärmare som pricken över i. Kastade mig in på jobbet på vägen till stan. Kocken tittade på mig, garvade och utbrast "men du har ju inga byxor?!". Drog på mig serveringsbyxorna och åkte in till stan för att möta grabbarna en stund och sedan hålla workshop. Upptäckte på vägen att jag hade piercingen i men utan kula, för den hade jag glömt vid handfatet i mammas hus. Tog tillfället i akt att köpa nya piercingar (inget ont som inte... ) i den fantastiska butiken vid Söder tull i Norpan. Där finns allt man kan tänka sig och är absurt billigt.

På väg tillbaka till workshopen berättar Jonas att hans nya brud kommer dit så jag ändrar om mina planer lite och åker till mina hästar istället. De har inga nya brudar och jag saknar dom varje dag som går. Hästarna blev kanske inte direkt överväldigade över mitt besök, men jag fick en puss av Olga och Senan kom springandes när han hörde min röst. Två positiva tecken i alla fall. Fick höra sen att det inte var något folk på workshopen. Rätt åt dom. Omoget? Kanske lite, men "tänk egoistiskt" som fina Sofia sa och det kändes onödigt att utsätta sig själv för saker man ändå bara mår dåligt av.

På tågstationen mötte jag Sandra, som var på väg hem till Västerås. Sen kom Elin fram och skulle med samma tåg som jag. Skönt för mig som släpade Funny i kattbur och fick sitta bredvid en snäll människa istället för en främling. (Som ju alltid är elaka, som alla vet).

Nu vet jag inte riktigt var jag vill komma med denna extremt långa utläggning om min dag... Men hur som helst kom Oscar hit direkt när jag kom hem och installerade itunes och såg till att jag kan se mina musikfiler på mp3-spelaren. Yeay! Ut med det gamla, in med det nya!

Jag har sovit alldeles för lite, jag har svurit lite för mycket över korkade ex som inte kan ge fan i att göra enkla saker besvärliga, jag har ätit middag á lite för gammal linsgryta och fyra bullar och nu är det fan dags att packa lite flyttkartonger o krypa till kojs.

Vi ses,
C


Kommentarer
Postat av: sandra

jag blev lite paff när jag såg dig! och sen fick jag för mig att jag var tvungen att rusa till tåget, som inte skulle gå förrän om en kvart, bara för att det stod där. jag får alltid för mig att tågen ska gå för tidigt bara för att de redan står inne. typiskt dumt. håller för övrigt med om den konstiga övertygelsen att främlingar på tåg alltid är elaka. märkligt det där!

2008-11-16 @ 22:05:02
URL: http://accordingtosandra.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0