dontblameCruella

igår var jag i glava glasbruk. när vi kom dit hade jag ingen täckning på telefonen (igen!) och vi skulle såklart bo kvar just precis i glava glasbruk över natten så fann mig själv avskärmad från omvärlden i tjugo timmar. kan tyckas lite men ledde direkt till ett mindre nervsammanbrott. ingen telefon. inget internet. ingen choklad. ingen cola. inte ens en loge att trycka i sig en frukt i. oturligt nog hade vi just precis den här dagen ätit lunch på en herrgård som inte serverade någon vegetarisk mat (trots att jag bad snällt) och hade bara ätit några salladsblad till lunch. kombinationen gjorde en väldigt labil matilda som lånade vår teknikers telefon för att ringa daniel och ynkligt förklara hur hemskt allting var. ville bara be honom komma men var alldeles för långt bort för att det vore rimligt. när vi la på gick jag till mitt sovloft (!), la mig i sängen och grät lite i ren självömkan. sen somnade jag med hans sjal mot kinden o när jag vaknade efter en timme gick jag direkt till den pyttelilla serveringen i ett grannhus och hittade en burk cola. sen var läget under kontroll. jag som tror mig vara en stabil och stark person... fortsättningsvis kommer jag alltid ha med mig en burk cola och lite choklad när jag är på turné (iaf där man riskerar att hamna mitt i skogen). jag är allvarlig.

dags att räkna gårdagens kassa och räkna skivor. om en timme ska jag hämta mat i ludvika och sen är allt i rullning igen. imorgon gig i bollnäs och på måndag åker jag hem för att koppla på husvagnen och köra till askersund och möta daniel. äntligen.

kärlek.