dontblameCruella

två män i lägenheten imorse när jag vaknade. jag skrek. vad annat ska man göra liksom. de försvann tillsammans med min mobil och lite andra prylar. jag efter inlindad i täcket. de hade brutit upp låset medan jag sov. tagit winnerbäck-glasen. jag svor ett tag åt det. mobilen är ju trist men sur över att bli av med mina fina glas. sen mindes jag att jag hört ett klirrande och när polisen var här hittade jag glasen. de hade tappat dem vid änden av sängen, mellan tvättkorgarna. glasen var hela. som ett litet mirakel. tur i oturen. de hade inte hittat min väska som stod precis innanför dörren med dator och kontanter. tack gode gud för det. ändå obehaglig känsla när man står i en lägenhet med uppbruten dörr utan telefon att ringa någon med. gick ner till en snäll granne. sen kom daniel. sen kom polisen. sen kom låssmeden. och nu är det kväll igen. imorgon kommer jossan. jag har ingen lust alls att sova ensam längre. spelar ju ingen roll att man låser dörren, uppenbarligen. fan.

i övrigt: slut på turné. ont i hjärtat när jag lämnade stockholm. skjutsade ut jossan till värmdö och tänkte på hur mycket jag tycker om henne. hela vägen tillbaka tänkte jag på det. nu har jag en ledig månad hemma. hemma i fantastiska lägenheten i nyköping. fan. inbrott. vilka idioter. tittade på ny telefon. 6500 för en likadan. jahaja. tappade lusten och åkte hem. vi köpte fusk-lussebullar på vägen. bake off. om en timme kommer marie och äter upp dom. kan bli bra. och så jossan imorgon. och tessa på torsdag. kanske finns ett liv utanför turné ändå.

m