fulla poeter

kommer kanske aldrig sluta fascineras av fulla poeter. de är inte som vanliga fulla människor. kanske för att jag förväntar mig att de ska vara fulla, riktigt fulla. och det är de. då blir det annorlunda. vanliga människor blir kramiga när de blir fulla (vissa i alla fall). poeter blir extremt kramiga. alldeles väldigt extremt kramiga. och så är allting så himla bra. mina dikter, arrangemanget, min dialekt (what?). och det är fint på något vis. fulla poeter. det finns en charm. underligt uttalande från en nykterist kanske, men så är det.

imorgon kör vi finaldag på SM i poetryslam. kom! fritt inträde innan kl 18!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0