dontblameCruella

har haft ett hat gentemot oslo. eller. mer som en bitterhet. hat är lite starkt. varit bitter. redan när vi passerade gränsen tänkte jag på det. min gamla bitterhet över norge i stort. dyrt. konstig mat. och dåliga minnen. irritationsmoment. bitterhet. sen tänkte jag på vad som hänt sedan sist jag var i oslo.
sist jag var i oslo visste jag ingenting om daniel. då var det jag och becko och en jättestor bil. ett par timmar bara. innan det var den där gången. den där gången jag varit så bitter på. den dagen var oslo så fult. den gången blev jag lämnad i oslo. eller egentligen lämnade jag honom i oslo. snarare. men det var jag som var ledsen. och han lättad. tror jag. han sa från början att han skulle lämna mig. jag blev ändå arg när han gjorde det. han hade ett sätt. vad han gjorde stämde aldrig med vad han sa. han höll om mig försiktigt men han sa alltid att han skulle gå. och så gjorde han det. jag var så arg. och bitter. men en känsla av förståelse. något i det som jag förstod. och hade han inte gått hade jag nog gjort det. men det är länge sedan nu.

när vi körde in i norge idag tänkte jag: vilken tur. vilken tur att det blev så den där gången. en fling som försvann och lämnade plats för att tänka och vara ensam och arg. sen hitta något större.
och här i askan utav sönderbrända drömmar ska vi bygga nånting större.

oslo. jag tror du är förlåten.