dontblameCruella

undrar när vi blev duktiga flickor. vi som bara gjorde tvärtemot hela tiden. skaffade riktiga pojkvänner och riktiga jobb (okej, kanske inte jag. men typ) och förlovade oss. jag undrar om det håller. om vi kan reda ut det. leva med det och fortfarande vara stimulerade och nöjda. det är väl fånigt att spekulera i hennes eller någon annans liv men att spekulera i mitt har blivit så förbannat tjatigt. det är väl det som livet går ut på. att lära sig leva med det man tagit för sig. eller som regina spektor uttrycker det:

"This is how it works
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again

And on the radio
You hear November Rain
That solo's awful long
But it's a good refrain
You listen to it twice
'Cause the DJ is asleep
On the radio"