dontblameCruella

01:16 visar klockan och jag är helt slut. Det är dags att krypa upp till mitt lilla hål och sova sött. Första dagen har kommit och avklarats. Med gott resultat till och med. Bandet verkar glada och jag är nöjd med min debut i mitt nya yrke. 26 464 steg visar min stegräknare och då vet jag ändå att jag suckade vid lunchtid och tänkte att jag bara gått drygt 1000 steg. Tog igen det på kvällen, minsann och det känns i kroppen. Mest känns det i knoppen.

Sov sött,

C

Vid den här tiden på torsdag äter jag förhoppningsvis middag och är trött och glad. Nu är jag i och för sig också trött och glad men luspank efter att ha köpt hästmedicin för den nätta summan av 1276 kr och kläder (!) för 300 spänn på rean. Har försökt strukturera upp allt inför torsdag så gott jag kan i mitt huvud och framför allt i min dator nu. Imorgon ska jag ringa halva Sverige känns det som.

Hostar som en idiot men i övrigt verkar jag ha kommit tillbaka för att stanna. Woho.

Vi ses,
C

Nu har jag druckit 20 ml hostmedicin och är så trött att huvudet spränger. Ska somna tidigt och sova sött. Har inte sovit en blund natten till idag, bara hostat. Revansch coming up. Möte i storstan imorgon kl 10, sen tillbaka med 12-tåget och fixa allt som behöver fixas innan jag rullar ut på vägarna ett par veckor igen. Shit. Jag är skräckslagen och förväntansfull samtidigt. I dagsläget tycker jag mig inte ha koll på någonting alls. Jag hoppas jag känner mig något lugnad när jag sitter på tåget söderut imorgon. Eller åtminstone efter helgen. Eller i slutet på mars.

Vi ses,
C

Tillbaka i skolan igen och är faktiskt ganska pigg så när som på extrem hosta. Förstör föreläsningen lite trots att jag försöker hosta tyst och har köpt hostmedicin. Ska ha en bra föreläsning nu, så ska inte blogga mer.

Tjo.
C

Ville nästan inte skriva något nu, det var så fint att ha smset överst i bloggen. Nåja, ska ge en lägesrapport i vilket fall. Vaknade med sprängande huvudvärk men till synes mindre feber. En helt annan sjukkänsla än jag haft senaste dagarna, vilket på något underligt vis var uppiggande (även om huvudvärken var rätt jobbig...) La mig i vanlig ordning i soffan och framåt tvåtiden kom min mycket omhändertagande mamma hem med pomme och aioli till dottern som inte ätit nästan något alls på fyra dagar... Hm. Men magen sa faktiskt ja tack trots tvekande kvalité på maten som smakade sådär och gav lite sommarkänslor.

Efteråt var min envishet så tankad och mitt tålamod så slut att jag fick mamma att köra mig ut till stallet för att hälsa på stackars Olga. Hon var förbannad. Redigt jäkla förbannad över varför hon får stå inne och käka halm när alla andra hästarna får vara ute. Imorgon kommer veterinären igen, vi får se hur han lägger upp fortsatt behandling.

Väl tillbaka hemma var jag ganska slut och har tillbringat resten av tiden med att äta kanelgifflar. Blev hungrig för första gången på flera dagar och lagade sojakorv och bröd. Morsan ville inte köra till Krokek (hon känner sig med krasslig) så jag körde själv bort helt enkelt. Sjöng glatt med i kents fantastiska låt M. Jag har ingen röst efter allt hostande, så kvalitén var ungefär som pomme och aioli. Inne i butiken var det som att hyllorna kom mot mig och jag kom på mig själv med att hålla händerna en liten bit från kroppen, lite som en pingvin, för att vara beredd om jag ramlade. Stabilt. Men tog mig hem igen. Imorgon ska jag till skolan och sen till stallet för att ta emot veterinär. Skulle åka upp till Stockholm på kvällen men åker nog upp tidigt på tisdag morgon istället. Behöver nog så mycket vila jag kan få... På torsdag smäller det ju och då måste jag vara i toppform.

C

För nån timme sen fick jag två så fina sms att de gjorde hela min dag. I det senare av dom stod det "Tråkigt att du e sjuk men du e garanterat en vacker goding ändå! Krya på dig med en stor KRAM till".

Jag lägger mig platt, mitt hjärta är sålt för lite smicker. I love him.

C

Om mitt förra inlägg var surt och bittert kan jag meddela att morgonen fortsatte såhär:
1. jag gick in på facebook och läste ett mail som gjorde mig irriterad
2. jag duschade för jag luktade verkligen apa
3. jag tog mig upp för trappan
4. jag ramlade ner för trappan
5. jag slog på tvn som bara slocknade och det tog mig en timme att få igång den igen
6. yrsel efter ansträngningen att ha duschat och behövt gå upp för trappan två gånger

Men! Nu kom jag på att jag kan installera mina gamla pc-spel på morsans dator för hon är inte hemma på hela dagen. Två bra saker med att bo hos morsan ett par dagar till! :)

C

Ryckiga feberdrömmar är min nya kompis som är här och hälsar på hela tiden. Vaknade just för dagen, genomsvettig i vanlig ordning och huvudet fullt i feber och konstiga tankar från ännu konstigare drömmar. Snälla feber, försvinn nu. Huvudet känns bättre än igår rent fysiskt, men snurrigare rent psykiskt. Motivationen att gå upp och lägga sig i soffan och tillbringa tredje dagen på raken med dåliga serier känns inte våldsamt lockande. Och jag saknar dig. Herregud vad jag saknar dig.

C

idag = feber och soffa hela dagen. inte hungrig, inte törstig, äcklig smak i munnen, illamående och huvudet är hemskt. och så ältar jag och gnäller och vet inte hur jag ska ligga. en jävla skitdag, ärligt talat.

men: jag har betalat in första hyran till lägenheten i aspudden så nu är vi väl typ i mål. hoppas jag. imorgon måste jag vara i nyköping 9-15 oavsett tillstånd. yeah.

olga är enligt uppgift (jag har inte kunnat vara i stallet idag pga feber. bajs.) förbannad över att hon inte får gå ut i hagen. det är bra. då har smärtstillande hjälpt lite.

vi ses,
c

jag har feber. jippieyeay. när jag blir sjuk förbereder jag mig för att dö, eller åtminstone vara borta en väldigt lång tid. jag lägger upp överdrivet mycket mat till katten, gör allt som jag skjutit upp under dagen (exempelvis att nogrannt tömma kattlådorna...), vattnar blommorna och säger farväl till de närmast sörjande. förra veckan när jag var hos teresa fick jag en attack magkatarr. min tanke var då "jag kommer att dö. men innan jag gör det vore det ju toppen om jag hann torka av diskbänken nu när jag ändå har diskat o sådär. och så när jag ändå ska dö i soffan kan jag ju bulla upp med lite kuddar och lägga telefon och dator inom räckhåll". då gick jag runt i lägenheten dubbelvikt av smärta och liksom fixade iordning lite innan själva döden skulle äga rum. sen somnade jag i soffan och vaknade fullt övertygad om att jag tuppat av pga smärtan. sen upptäckte jag att jag hade sömngrus i ögonen.

nu har jag feber, allting värker och jag kommer att dö. jag har lagt allting inom räckhåll och förberett mamma på att ta hand om mig imorgon (vilken jäkla tur att jag har ett par dagar kvar i den här källaren!). en värdig begravning. ring nån som bryr sig.

c

Det blev tre timmar i stallet. Först kollade jag till Olga, som stod som fastvuxen i marken och inte ville röra sig. Jag ringde veterinären igen för att försöka få honom att komma ut direkt, men det visade sig vara hopplöst. Jag ringde Ingela som bor på gården men hon jobbade och kunde inte svara. Gav mig ut en sväng på promenad med Senan. Olga stod ju ändå där hon stod.

Sensation är duktig. Idag fick han ha bett för första gången sen april förra året, när vi var på utställning. Han accepterade det och tuggade och tuggade och tuggade fascinerat på det. Var klok nog att ta repgrimma över tränset, ledde honom alltså inte i bettet utan som en vanlig grimma. Farligt annars om han sliter sig, tänkte jag. Det var väldigt klokt tänkt, för det var nämligen precis vad som hände. Vi traskade ut till vägen och tittade på en bil som åkte förbi, sen vände vi för att gå hem. Efter några meter bestämde sig Senan för att galoppera hem. Jag kan inte riktigt förklara vad som hände men jag höll emot allt jag kunde och när jag inte kunde det mer så släppte jag och såg en ponnyrumpa försvinna bort i fullt ös. Ett rejält bocksprång kostade han på sig också. Hann se honom ta sig genom eller över ett staket in till en tom (tack och lov) sommarhage och brallade sedan genom den hemåt. Jag joggade efter på vägen, ropade snälla saker med min finaste röst och när jag kom fram galopperade han ett varv sen kom han fram till mig. Antagligen var han lite paff över det faktum att han var instängd i en hage. Helt oskadd var han, två benreflexer hade fått sätta livet till och svetten lackade under tränset men i övrigt var han bara nöjd och glad. Lite förvirrad och ärligt talat lite osäker över situationen. Han verkade trygg och nöjd över att jag kom och hämtade hem honom och sen gick vi tillsammans sista biten till stallet. Nu har jag träningsvärk efter mitt joggande på blankis (som grabben slapp eftersom han tog fältet istället...). Det gav i alla fall god motion och många plus på stegräknaren...

När jag kom tillbaka stod Olga kvar på samma fläck och jag fortsatte ringa veterinärer och stallägare. Ingelas kille kom hem och hjälpte mig att putta på när jag försökte dra in Olga från hagen. Att behöva se sin älskade ponny ha så ont att hon inte vill röra sig är inte en drömsyn. Vi fick i alla fall in henne i boxen och där var underlaget mjukare. Ringde en jourhavande distriktsveterinär som grymtade att hade jag låtit min häst stå och ha ont hela dagen kunde jag gott låta henne stå och ha ont hela natten. Precis vad man vill höra från en veterinär. Jag blev förbannad och tjutfärdig och kastade på luren efter en stunds diskussion, inte ett dugg klokare. Fång antagligen, sa hon men det hade vi ju redan fattat. Hon kunde inte förstå varför jag inte ringt veterinär idag och när jag sa att jag gjort det men att han bedömt att vi kunde vänta till imorgon, muttrade hon jahaja. Hade jag kunnat föreställa mig att hon skulle bli så mycket sämre över dagen hade jag självklart tvingat ut veterinären, men det är lätt att säga med facit i hand.

Imorgon kommer dock veterinären. Olga var fortfarande pigg på ögonen och vaken idag, det kändes i alla fall lite bättre. Jag hade ett gammalt recept på smärtstillande/antiinflamatoriskt som jag idag har valt att inte ge henne eftersom jag vill att veterinären kollar på henne innan hon går på smärtstillande. Hurvida det är dumt eller klokt är väl en samvetsfråga. Hon behöver smärtstillande men långsiktigt sett behöver hon en diagnos som bygger på att en veterinär har sett henne utan att vara tjackad.

Håll alla tummar ni har,

C

Tant Olga är dålig igen. Jag minns inte om jag skrev något om det sist, vet att jag sköt på att skriva det för det kändes jobbigt. Förra gången ringde Ingela som jag har hästarna hos och meddelade att Olga inte ville gå in från hagen. Hon fick smärtstillande och antiinflamatoriskt och det blev bättre men inte bra. Veterinären kom ut och sa att det kunde vara så enkelt att hon var ömfotad och vi prövade att sko henne igen och allt blev bra. Lagad ponny. Det här var typ 21 december och nu igår hörde Ingela av sig igen och sa att hon inte velat gå in från hagen igår. Nu vetefan vad det är för fel och det gör mig orolig. Har vi riktigt oflyt har hon fått fång, det verkar vara hovarna som gör ont i alla fall. Veterinären kommer ut imorgon och jag ska åka dit nu och krama om Olga.

C

Funny har hoppat ner i en Royal Canin-påse, en sån där påse i lite hårdare plast som står upp av sig själv. Såg huvudet försvinna ner, sen hela kroppen. Hon rultar runt lite och nu hoppar hon upp igen. Pälsen står åt alla håll.

Vill bara delge en dialog från tidigare idag innan jag somnar. Läs och njut. Den är relaterad till bilden ovan.

11.23.27 cruella: du ska se hur jag ser ut idag
11.23.45 cruella: jag ska ta en bild sen så ska du få se
11.23.46 Joel: vill jag verkligen det?
11.23.54 cruella: egentligen inte
11.24.13 Joel: jooo, skicka ett roligt mms. Jag behöver lite uppmuntran
11.24.17 cruella: helt osminkad, har mössa ner över ögonen och håret hänger
11.25.06 Joel: Men det kan vara charmigt det oxå ju!
11.25.18 cruella: jag är inte charmig, jag är ful. haha.
11.25.35 Joel: Och du! Tänk om du hittar en kille som gillar det. DÅ har du nog hittat drömmannen!
11.25.39 cruella: haha
11.25.53 Joel: Eller så har han bar dålig smak. Vad vet jag

(tre timmar senare fick jag rumpan ur vagnen och försökte skicka en fil som först inte ville skickas):

14.22.00 cruella: nu då?
14.22.05 Joel: nope
14.22.13 Joel: den stannar på en gång
14.22.21 cruella: är jag så ful?!
14.22.34 Joel: kanske
14.22.52 Joel: eller nej nej, menar jag
14.24.39 cruella: ser dessutom tjock ut
Filen skickas.
14.25.00 Joel: tjock vettefan faktiskt
14.25.10 Joel: men du skojade inte om det andra
14.26.16 Joel: jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Ska jag var ärlig eller snäll?
14.26.23 cruella: ärlig, haha
14.26.45 Joel: ok  Ful är fel ord.. hmm.
14.26.59 cruella: haha, jag ser för skabbig ut, jag vet
14.27.17 Joel: okej, det var du som sa det. Jag höll varken med eller sa emot

Ja jävlar.
C

Ingen kontrollant på tåget imorse. Jag var tacksam för jag hade inte köpt biljett och utan kontrollant behövde jag inte göra det heller. Nu ska jag tillbaka igen, men har köpt biljett. Nyköping - Kolmården 25 kr nu när SJ har kampanj. Kostade på mig att betala. Jag har blivit snål annars, har liksom börjat räkna med att man kan låta bli att betala o chansa. Ofta funkar det, de är sjukt slarviga på de sträckor jag åker.

Hade tänkt styra kosan mot Stockholm idag men det blev ändrade planer och jag åker tillbaka till Norpan igen. Är ledig tisdag och onsdag och vet inte vad jag ska göra. Pilla mig i naveln, ligga i soffan, titta på tv. Ska åka till hästarna också. Onsdag har jag lite möten. Allting rullar på, lite saktare än vanligt. Ska ringa lägenheten i Blackeberg och meddela att jag fått en annan lägenhet längre tid. Pratade med nya lägenheten nyss och det verkar som att det funkar den här gången. Jag vill fortfarande inte ropa hej, men det låter som sagt mer stabilt i alla fall. Får en gigantisk skinnsoffa ihop med lägenheten. Hur kul det är kan diskuteras men köper jag bara en säng så slipper jag flytta på bäddsoffan och DET är grymt bra. Skiten måste i annat fall släpas upp för den trappa vi nästan bröt ryggen av att bära den ner för.

Nu är det dags att röra sig mot tåget om jag inte ska missa det här tåget också och kasta mina 25 kr i sjön. Jag hade 30 kr på kontot när jag köpte biljetten, så det vore ett oerhört slöseri med mina tillgångar...

C

Jobbade 11-15:30, sen åkte jag till syrran. Min yngsta systerdotter Felicia fyllde nämligen 2 år den 11 januari och skulle firas. När jag kom dit var kalaset i full gång. Syrran har fyra ungar; Alexandra -94, Sebastian -98, Cornelia -99 och så lilla Felicia -07. Felicia har jag av olika anledningar inte träffat så mycket och hon är väldigt reserverad av sig. Hon gillar inte min bror och mig gillar hon verkligen inte. Hon vill inte hälsa när jag kommer och tittar skeptiskt på mig när vi är i samma rum. Idag var hon lite tryggare när hon var i sin egen hemmiljö. När jag skulle gå ropade Connis "Kom nu då och krama Matilda hejdå" och Felicia kollade lite skeptiskt på mig, sen kom hon o gav mig en kram. "En puss också!" sa Connis och efte en ännu mer skeptisk blick började hon puta med munnen, sen siktade hon en stund sen fick jag en blöt puss rakt på munnen. Herrejösses vad varm jag blev i hjärtat.

C

Fest i Linköping med Martin. Närmare bestämt studentfest hos "Jonas med dreads" (även kallad "SnyggisJonas") i Ryd. En lägenhet full med glada studenter som överlag var
1. kille
2. nånstans 23-28 år gammal
3. pluggar/pluggat teknisk biologi
4. öldrickare
5. engagerad i en diskussion (alternativt monolog) om något ämne som jag inte vet någonting om, och mer än en gång var ganska tacksam över att jag inte vet något om.
6. skäggig eller med konstig frisyr (sammankopplat med punkt 3, verkar det som)

Nu låter jag lite bitter, men det är inte min mening. Jag hade trevligt och ångrar inte en sekund att jag åkte ner till Linköping. Kul att träffa Martin. Jobbade 11.30-19.30 och ska jobba 11-16 imorgon så ska försöka sova en blund.

Hej hopp,
C

Hemma med morsan och Hugo och Funny och en stor påse chips. Godis, cider och Let's dance. Undrar vad mer man kan begära av en fredagskväll...

Dagen gick fort. Glömde telefonen hemma, verkar ha blivit min nya grej. Åkte till stallet och var där tills jag kände mig klar. Utan telefon har jag ingen som helst tidsuppfattning. Drygt två timmar tror jag. Var ute och gick med gamla tanten, sen ute och gick med lilla grabben som fick ha tömkörningsgjord på sig för första gången. Ögonen var stora som jordglobar, men de är de ju i nästan alla situationer. Olga har fått en son som ser ständigt förvånad ut.

Martin har bjudit med mig på fest i Linköping imorgon. Min erfarenhet säger att Linköping är en bra stad att hitta söta killar i, men att de söta killarna över lag är svåra att behålla. Vi får väl se. Det blir en rolig kväll ihop med Martin.

Vi ses,
C

Funny satt precis på bordet här bredvid och tittade fundersamt ner i ett glas som jag druckit vatten ur tidigare. Sen tittade hon lite närmre. Bestämde sig för att titta riktigt noga och stack ner hela huvudet (!) ner i glaset för att slicka i sig sista dropparna vatten i botten av det. Bara toppen på öronen var över kanten. Problemet kom när hon skulle ta upp huvudet ur glaset och det satt fast. Hon skakade förskräckt på sig och jag fångade glaset i luften.

Den här veckan har jag pendlat till Stockholm istället för till Kolmården. Ringde Teresa när jag satt i bilen upp i måndags och har sovit där två nätter nu. Snart tre. I gengäld har jag diskat o fixat lite, försöker i alla fall att inte ställa till det mer än vad jag röjer undan. Känner mig faktiskt lite huslig.

Jag borde sova. Inte bara för att det är moraliskt inkorrekt att vara uppe efter kl 00 en vardag utan mer för att jag ska vara på US hela dagen imorgon och till och med har ett möte. Vill vara någorlunda pigg och fräsch.

Idag fick jag två konstiga sms, ska delge det ena som erbjöd mig en lägenhet 1 februari till 31 augusti. Jag vill inte ropa hej förrän jag står med kontrakt i handen och möblerna i lägenheten. Jag vet hur det gick sist. Åkte hem till Oscar efter jag varit på US, han hade precis kommit tillbaka till Stockholm efter en månad i Norrköping. En intressant grej var att han inte "hunnit" tömma kylen på färskvaror innan han stack. Hittade till exempel en yoghurt som såg sin bästa dag innan 2 december, vilket är lite underligt eftersom Oscar lämnade Stockholm 26 december... Hehe. Utbrast "Du tänkte inte på att slänga aburginen innan du åkte?! Eller det kanske kanske är en squash?" och han svarade helt kallt "Det är en gurka.".
Vi åt pizza, choklad och godis och slöade. Jag har saknat honom. När jag påpekade det fnös han "Men vi sågs ju förra veckan?". Det hade han i och för sig rätt i, men fina vänner kan man inte slita nog.

Okej... Sängen kallar varesig jag vill eller inte. Ska åka till jobbet om 8 timmar tänkte jag.

Vi ses,
C

Jag och katten Funny söker lägenhet/omöblerat rum i Stockholm/Södertälje från 1 april eller tidigare. Kort eller lång tid, gärna tills vidare. Stabil ekonomi, rökfri och ganska trevlig. Sprid gärna ordet. Jag går att nå på [email protected]

Verkar som att jag kanske har tagit ett beslut och nu får det vara bra och allt det där. Tänk så mycket saker som är lättare sagt än gjort. Men skitsamma då. Tänka framåt är ju bra har man hört. Fått nys på något jag gillar men är rädd att det försvinner om jag rör det. Jaha. Så vadå? Ska man bara vänta. Jag hatar ju att vänta. Tålamodsövning. Inte titta bakåt, inte röra framåt bara trampa vatten ett tag. Ger ju bra benmuskler har man hört. Tills vidare. En paus. En trampavattenpaus. Hålla sig själv i handen en stund.

"Carrie Bradshaw is still single and lives in New York." Cruella is still single and lives i en källare i Kolmården.

Ikväll har jag skakat rumpa ihop med Tim, Teresa och goda vänner till henne. Sjukt roligt faktiskt. Jag är inte den dansanta typen, jag är snarare den som hellre sätter sig vid ett bord nånstans och pratar istället. Inne på Cliff Barnes fanns inte det alternativet. Fullt in i minsta hörna och alla dansar till gamla låtar som till och med jag känner igen. Det stället hoppas jag att jag kommer tillbaka till någon mer gång. Jag hade glömt hur roligt det är att dansa.

Telefonen ligger på bänken bredvid spisen. Jag sitter på tåget mot Stockholm. Kombinationen är sådär och jag är väldigt tacksam att jag tog med mig datorn upp fast jag tyckte det var lite nördigt. Nu har jag med hjälp av msn rett ut Teresas portkod. Bra. Har skrivit hennes telefonnummer och portkoden på handen och känner mig lite som ett barn. Om jag tappas bort, ring Teresa.

Morsan och jag har precis haft en ganska vild diskussion angående en kille hon träffat på Borgen ikväll. När hon började prata om honom var han jättetrevlig och duktig att dansa och de hade visst setts på nån fest en gång och allt var så bra. En stund senare var han en gubbe som luktade lite illa och det där visitkortet hon fick tänkte hon minsann inte titta åt. Jag hörde plötsligt mig själv utbrista "Men va fan, man får väl ta vad man får!". Mamma utbrast förvånat "Nä?!". Det hade hon faktiskt rätt i.

Häromdagen frågade Martin om jag ville komma förbi på fredag (idag alltså) och hälsa på i nya lägenheten. Jag blev tyvärr tvungen att säga nej för att jag var "upptagen". Senare vågade jag erkänna: Ikväll börjar nya säsongen av Let's dance! Woho! Kanske inte verkar som min grej, men herrejävlar  - det är det! Förra säsongen kom Jenny och Tessa hem till mig varje fredag och så tittade vi på det ihop. Hur mysigt som helst och jag kunde faktiskt erkänna att jag älskar programmet. Ikväll blir det nog jag och en påse godis. Funkar ju det också. Och så Funny förstås.

Har lagt upp en diktblogg. Eftersom blogg.se sedan en tid tillbaka vägrar låta mig skriva länkar, ber jag er istället kolla i länklistan nere till höger eller själva knappa in http://dontblamecruella.blogg.se/dikter

Jaha. Så var man tillbaka i skolan igen. Upprop nån dryg timme mitt på dagen, alldeles lagom start. Mycket skratt och applåder och vår ironiska utbildningsledare som faktiskt kan konsten att göra många tråkiga saker lite roligare. Som ett upprop och ett veckomöte. Det var fantastiskt skönt att göra något schemalagt, även om det är segt att ta sig till Nyköping för nästan ingenting. Det är alltid segt att ta sig till Nyköping, men det är inte skolans fel att jag alltid varit bosatt tio mil norr eller söder om stan.

Martin har en dikt som bygger på  en enkät som spårar ur. En självvärderingsenkät (http://www.martinjohnsson.com/text.php?id=63). Idag när jag och Pärlan åkte på hala vägar från stan och hem tog vi en omväg till skogen och jag fick chans att analysera mig själv. Igen. Om vad man vill och inte vill, vad man gör och vad man väljer att inte göra. Som att åka till skogen. Jag ville inte åka till skogen, men jag gjorde i det någon slags välvilja. Ingen ond människa som bor där, bara helt fel för mig. När jag klev in var bara ljus tända i vardagsrummet. Jag har aldrig fattat hans rädsla för lampor, som om vi skulle fly fältet om vi såg varandra ordentligt. Jag blir alltid lite sömnig. Nu alldeles för på min vakt för att bli sömnig eller ens slappna av. Och när jag åkte därifrån tänkte jag igen. På att det inte var så farligt att göra som man inte ville. På vilken sorts människa man blir om man väljer att göra saker man inte vill utan att kunna motivera sig. Vem vill jag bli? Om man väljer att köra fort på vägen hem fast man vet att det är halt. Vad svarar jag? Hur motiverar jag det? Om man besöker en människa som ens vänner med den vänligaste rösten ber en att låta bli att besöka. Hur motiverar man det? Och när man upptäcker att de har rätt. När man väljer att åka dit fast rösten inuti är som slask och ingenting skriker att det är en bra idé. Allt är bara som en sörja i skallen men man åker lik förbannat. Lite för fort. Som om det vore ett plus att inte komma fram. 

Befinner mig i Michaelas lägenhet och ska nog dejta sängen strax. Idag har jag befunnit mig på räls nästan hela dagen. Vaknade av att telefonen ringde och mamma skrek "Du åker INTE bil till Stockholm idag!". Det hade jag inte tänkt heller. Tittade ut genom fönstret och tog bilden ovan. Inte åka-bil-läge direkt.

ÅRETS ... 2008:

 

 

Affischering: Anna + Idde (bild ovan)

Album: Markusevangeliet - Markus Krunegård

Låt: kent - Ensammast i Sverige

Konsert: Lars Winnerbäck, Kalmar 2008-07-25

Dans: armarna till höger, armarna till vänster

 

Årets underligaste dag måste ju ha varit min första dag på US. Eller någon av de andra dagarna på US som utan tvekan är årets praktikplats och arbetsgivare.

 

Årets roligaste är tveklöst när jag och tjejerna svängde av till Misterhult och fick se en människa sitta och bajsa i vägkanten. Hela bilresan mellan Norrköping och Kalmar 25 juli var sinnessjuk. Och sinnessjukt rolig.

 

Årets bästa minne är min födelsedag. Jonas och pappa som var så fina. Jackie som hade skickat paket till Växjö som låg på hotellrummet och väntade. Lasse som tillägnade mig Hugger i sten. Världens finaste födelsedag.

 

Årets bästa dag är nog 17 juli i Mariestad. Sommar, sol och ett fantastiskt gig. Och en promenad hem när solen började gå upp.

 

Årets fysiska smärta är tatueringen jag gjorde 20 augusti, rosen. Herrejösses.

 

Årets upptäckt måste vara hur satans bra Markus Krunegård och Laakso är. Jag som är gammal Norrköpingsbo och allt, hur i hela fridens namn kan jag inte ha lyssnat på Laakso hela mitt liv?!

 

Årets regn är störtskuren direkt efter gig i Halmstad 2008-08-07. Helt absurt, det regnade så att det forsade på vägarna och jag klev in på Halmstads kanske finaste hotell så blöt att det blev pölar när jag stannade.

 

Och 2008-07-30, Säter får jag för första gången uppleva Jackie när hon för full hals skriker "MARKUS JAG ÄR DIN TJEJ!!!!!!!!!!!!" under Markus Krunegårds gig.

Senare den kvällen (läs natten) fotade vi oss med ett paket mariekex och jag vet verkligen inte varför men minns att jag nästan bara åt mariekex hela sommaren.

 

Och i övrigt har jag varit i Riga, bott i en tältsäng hos Teresa, förlovat mig, blivit projektanställd på turné, åkt mitt livs första turné, tappat verklighetsuppfattningen, gjort Ordkrig 08, brutit förlovningen, flyttat till Stockholm, gjort ännu fler veckor på US, flyttat hem till mamma och nu sitter jag här i källaren.

 

C

Mina fina brudar från fansbussen kom hit idag. Vi har bubblat utomhus, -8 grader i luften och 37 grader i poolen. Käkat halvdan mat, ätit kilovis med chips och godis. Snackat skit, det som vi gör bäst. Garvat. Spelat spel. Först TP Globetrotter men det lessnade vi fort på, då bytte vi till När och fjärran. Jag och Johanna vann trots att vi var helt värdelösa. För mig är det helt ofattbart hur vi kunde göra det. Sen Vänner eller fiender och jag vann! Sötast var Lina som på frågan om jag vilken slags litteratur jag skulle skriva om jag var författare hade valt "Reseskildringar" och när ingen annan hade samma muttrade hon att det var mest originellt och det tyckte hon att jag var. Det var en oerhört fin muttring.