dontblameCruella

på väg till stockholm. två dagar på us med tim i repan. nu tåg. jag gillar tåg. jättemycket. jag hade nästan glömt det. sol över sörmland och åkrar och grönt och fina gårdar som jag hela tiden tänker "där skulle man bo" om. när jag åkte ner till lund i maj frågade mia var jag var någonstans. sa att när jag tittade ut såg jag en gård. "aha! den röda?" svarade hon. jag började skratta så mycket att jag fick en konstig blick av killen mittemot.

förresten: vi är ihop nu. vi gick ett varv runt strömmen häromkvällen och så bestämde vi det. att vi är ihop. är det inte början på något stort och fantastiskt så vet jag inte vad kärlek är. sen sov vi hemma hos mig för första gången. jag gillar hans lägenhet bättre. sen åkte han. långt bort. tillbaka i augusti. när jag kom hem från jobbet såg jag att han lämnat sin tandborste. tandborsttricket. jag vet att det funkar på förälskade killar. har gjort det så många gånger. lämnat tandborsten där och så blir de helt lyriska. har aldrig fattat grejen. nu såg jag hans tandborste i mitt badrum och blev så glad att jag ringde honom. "du har lämnat tandborsten!" sa jag och log så mycket att det krampade i kinderna. "jag vet" skrattade han. "det var ingen slump. jag kommer tillbaka". aldrig blivit så lycklig över en tandborste. men inte vilken tandborste som helst. hans.

tåget bromsar in i nyköping. jag som sa att jag aldrig skulle sätta min fot där efter examen. sa det så sent som examensdagen. några timmar senare träffade jag honom. nu är nyköping nästan den finaste stad jag vet.

jag har blivit en outhärdlig, förälskad jävel. don't blame cruella.