Cruel poems

Kommentar: Den här dikten är helt fiktiv. Jag gillade tanken på att bygga en historia kring två karaktärer som inte hade en chans ihop. Den är skriven på vägen hem genom Eskilstuna efter en konsert, där Lasse tittade över himlen och sa "Nu föll det en stjärna. Önska er någonting." På hösten 2006 (kan ha varit tidig vår 2007) gjorde jag en diktsamling som fick heta "Dikterna om oss" som innehöll en helt svit om det här tragiska kärleksparet. Det här är den första dikten i sviten.

---

Vi svor direkt en ed

på att aldrig prata om sådant vi tyckte om

eller varför vi träffats

Det var ändå slut på det nu

Det var väl lika bra

Vi skulle ändå aldrig fått

några vackra barn

Vi såg ingen mening i

att lära känna varandra ytterligare

Jag ville inte veta ditt namn

Du ville inte veta min ålder

Det var så vi hade svurit

på samma sätt

som folk svär varandra evig trohet

Trots att man lär sina små

att det är fult att svära

Det skulle aldrig (mer)

vara mig du tänkte på

när lägenheten var sådär gapande tom

Och jag skulle aldrig (mer)

ringa gråtandes mitt i natten

och förklara för dig

att jag inte hade någon

inte dig, inte mig och absolut inget oss

Men sånt spelade ingen roll

Vi slog det ifrån oss

Jag ville inte ha dig

och du hade väl aldrig egentligen

velat ha mig heller

Vi ville möjligtvis ha varandra

rent kroppsligt

eller åtminstone som en trygghet

om medicinerna inte skulle hjälpa

Vi hade pratat om världen ibland

Om hur jävlig den var

Och hur vi gjorde skiten värre

bara genom att existera

Vi brukade skratta åt tanken

på hur vi skulle se ut

tillsammans

Jag kan ha gråtit någon natt ibland

och hört dig slå knytnävarna i väggen

Och jag visste att du visste

och du visste att jag visste

Och vi låtsades så målmedvetet

som ingenting

Vi är vuxna nu

Vi har vuxit ifrån sådana barnsligheter

Och vi gick

med händerna i fickorna

och blicken i rullgruset

Rullgrus

som gör så ont

att ramla i

Men vi skulle inte ramla

Vi hade full kontroll

Vi hade svurit att hålla kontroll

som man svär man talar sanning

när man ljuger någon

rakt upp i ansiktet

Vi gick så stillsamt

Vi höll inte handen

Vi höjde aldrig blicken

Och när vägen delade sig

märkte vi nästan

ingenting

Det föll en stjärna den kvällen

Jag såg den på vägen hem

Jag önskade mig

ingenting