till min syster

först känns det logiskt
lägga pussel på sjukhus
sånt man gör
på sjukhus

 

hennes rum

är kala aprikosa väggar

en låst toalettdörr

en sänglampa

 

hon skrattar

säger

den där lampan

har visst inte fungerat

på flera år

någon slog sönder den

och tjejen i rummet bredvid

försökte hänga sig igår

vi dricker te i plaststolar

på uteplatsen

och hon är tacksam

för att jag är där

min syster säger

att hon är tacksam

för att jag är där

för att jag tar med henne ut

för att jag tar med min syster ut

på betonginnergården

 

och jag hänger i hennes jackärm

i hennes vinterjackärm i juni

när hon försöker ta trapporna upp

men ingenting jag gör

kan stoppa henne

eller alla monster som rycker och sliter

alla monster jag inte kan se

men jag vet att de äter henne

jag ser att de äter henne

jag ser att de äter min syster

 

jag har med mig en skiva

han har skrivit hennes namn

precis som jag bad honom

men det var länge sen nu

långt innan sjukhus

och aprikos

 

jag ville be honom skriva

krya på dig

men jag trodde hon skulle bli frisk

min syster

jag trodde du skulle bli frisk

 

några dagar senare

är 500 bitar på plats

himmel och blommor

blommor och himmel

ett slott i mitten

men mest himmel

och blommor

 

jag ser någon bit ligga fel

jag plockar bort

lägger den någon annan stans

 

hon förklarar

att pusslet i sig inte är roligt

men att det gör henne distraherad

att hon kommer av sig

när hon springer runt

och ser en bit ligga fel

 

jag undrar om hon kommer att leva

när hösten kommer

men jag säger inget

jag säger nästan inget alls

(och jag vågar inte krama min syster

för jag är så rädd

att hon ska gå itu)

nästa gång jag hälsar på

ligger pusslet som en tavla

hon har bett mig ta med en kartong

vi limmar fast det

sätter upp det på väggen

 

vi öppnar ett nytt

och hon

med sina tusentals bitar

lägger pussel

i hopp om att allt

ska falla på plats

 

och jag sitter bredvid

och hoppas på ett underverk

min syster frågar mig

vad jag tycker om antidepressivt

hon är skeptisk

jag är gråtfärdig

 

när hösten kommer

sitter vi i ett annat rum

på en annan plats

och jag andas ut

när jag ser portioner

små som pusselbitar

tuggas och sväljas

hon andas nästan inte alls

min syster andas nästan inte alls

men hon tuggar

och sväljer

 

hon säger

att hon förklarat för doktorn

att det inte är nödvändigt

allt han vill

är inte nödvändigt

har hon förklarat

för hon har en syster

som inte heller är normal

men fin ändå

har hon sagt

och syftat på mig

men doktorn vet

hon har ingen syster

 

hon är så bra på historier

min syster får bitarna på plats

alla bitarna på plats

men in i munnen ändå

portioner små som pusselbitar

och hon andas nästan inte alls

men hon tuggar

och sväljer

och det är svårt att inte förundras

hur något som kan göra mig lycklig

kan göra henne så olycklig

sen blir det vår igen

och sommar

och hon kommer hem

vi sitter på balkongen

lägger pussel

hennes magra armar

i sommarsolen

hon skrattar

 

du är starkast i världen

säger jag

vet inte det vet inte det

svarar hon svarar min syster

 

 

men alla bitarna ska fan på plats

alla bitarna ska fan på plats

et

svarar hon svarar min syster

 

 

men alla bitarna ska fan på plats

alla bitarna ska fan på plats

 

2008/2009


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0