dontblameCruella

För vissa är Stockholm likställt med stress. För mig är det tvärtom. Jag och Michaela susade upp till storstan i Pärlan efter jobbet. En stund på Nalen och en cola med Teresa på något underligt ställe efteråt. Nu sitter på jag på Michaelas sängkant i Solna och ska somna strax. Ögonlocken drar neråt. Att komma till Stockholm är som att äntligen ge sig själv en chans att andas, om så bara en liten stund.
Jag är ledsen Norrköping, men du tar så mycket mer än vad du ger. Vi drar visst aldrig jämnt.

C