dontblameCruella

   

Har gått den här veckan och varit orolig och haft kval om det här med kärlek och livet och sånt. Djup skit. Har känt mig vilsen och lite borttappad. Alltihop nådde nån slags kulme i fredags natt. Försökte hälsa på i gamla lägenheten men gamla lägenheten är ett hem som jag inte bor i. Jag älskar att gå in där och hatar att gå in där och nu klarade jag helt enkelt inte av det. Sånt är livet. En ledsen natt, men sen jobbade jag med min favoritkock på lördagen och vi fick finbesök i matsalen. Plötsligt kändes inte livet så himla hopplöst ändå. Hälsade på mina älskade, älskade hästar. Olga har mer päls nu än någonsin förut, Senan växer och är opropotionelig. Jag älskar dom så hejdlöst att det gör lite ont att se dom. Olga är som vanligt lite svårcharmad när jag varit borta för länge, men sen hittade jag ett bra kliställe i örat och då var vi vänner igen. Senan ser alltid ut som att han inte förstår. Han har inte ärvt sin mors intelligens, han är antagligen ihålig i huvudet. (Förlåt, bebis).

Resten av min lördag var fin. Min söndag också. Fin. Jag tror det regnade, kanske. Jag vet inte egentligen. Kanske regn i verkligheten, men jag var i min egen värld. Den är fan i mig inte så dum ibland. Att lära sig att man själv är den enda man kan lita på att man alltid lever ihop med, är pissigt. Att behöva inse att det bästa man kan göra, inte bara för sig själv utan för alla i ens omgivning, är att lära sig att älska sig själv och kunna laga sig när fogarna spricker. Man kan inte alltid ringa hantverkaren, man kan inte alltid kasta sig ihop med någon annan som ska göra jobbet. Nästan aldrig är det schysst att luta sig för mycket på någon annan. Man måste helt enkelt lära sig älska och ta hand om sig själv. Jobbig skit kan tyckas.

C

Jag glömde berätta;

Idag när jag gick upp till repan för att skicka ett fax fick jag till min stora glädje syn på en turnékamrat jag verkligen saknat. B är min favorit och jag har inte träffat honom sen sommarturnén tog slut. När jag fick syn på honom blev jag så ställd att jag vände på klacken och sprang ner för trapporna igen. Inte bara för att jag sett honom, till stor del för att jag kom på att jag glömt papprena jag skulle faxa också. Jag har annars en grej för att springa o gömma mig när jag ser människor jag 1. blir väldigt glad att se men inte vet hur man startar en dialog med för att jag blir nervös, eller 2. är extremt intresserad av. I det här fallet nr 1 (och att jag hade glömt faxet).

Sprang hur som helst och hämtade faxet, upp för trapporna igen. När jag kommer upp tittar han på mig och ropar "TJENA SNYGGING!!!!" - något han ropade efter mig varje dag i somras, så fort han fick syn på mig. (Mer eller mindre oavsett situation och plats). Svårare än så var det inte att göra min dag. Jag fick en lång, varm kram och log hela eftermiddagen. Vilken man...

Nu är det dags att dra sig mot stan o köra småfulla tanter från Borgen.
Vi ses,
C

Dags att lämna kontoret och bege sig på releasefest för Bob Hansson & Kristoffer Jonzon. Den 9 oktober släpptes boken "Kärlek - hur fan gör man? Bob Hansson frågar dom som vet". Heja världen skiva släpps 29 oktober och Heja världen show har turnépremiär 31 okt. Fullt ös!

Vi ses,
C

Det var tänkt att jag skulle följa med Teresa och Lina till Kulturhuset på Kulturhusnatt ikväll. Jag jobbade inatt och kom hem 01, så jag är alldeles för trött och ställde in. Nu socialiserar jag med katten, lagar mat och bara latar mig. Jag har svårt att tro att jag kommer ångra mig, även om det hade varit roligt att gå ut.

Har varit hur hurtig som helst och lagat en potatisgratäng som i skrivande stund står i ugnen. Kom precis på att jag glömt laga något till den och sprang iväg och slängde i två cornfiléer och två skivor vegetarisk bacon (!) i stekpannan. Ska bli himla spännande att se hur det sistnämnda smakar. När jag har ätit ska jag gå iväg o köpa en stor påse godis (eventuellt glass o äta med sirap och banan) och sen ska jag slänga mig i soffan och inte göra ett knop förrän söndag. Hade sån sjuk tur att min tv som bara vill visa SVT1 blev brädad av att ettan faktiskt var den enda kanal som visade en romantisk komedi - vilket passar mig perfekt ikväll.

Om ni undrar vart alla bilder tagit vägen kan jag förklara att jag inte hittar drivrutiner till min kamera och alltså inte kan ladda in bilderna. När jag flyttade ifrån Jonas lämnade jag honom dessutom med den fantastiska kameran. (Tänk er här ett bittert skratt)

Funny har fått spelet totalt. Hon bara flyger runt o lägenheten och bråkar med allt hon inte får bråka med. Häromdagen behövde jag köpa ny mobilladdare och "passade på" att köpa lite skivor i samma sväng. Nu rullar Säkert! här hela kvällarna. Köpte Laaksos "My gods" och Kent "Tillbaka till samtiden". Jag har inte ens tagit ur Säkert! ur cdspelaren sen skivorna kom i tisdags, men kanske i helgen?

"Din mamma kanske hörde av sig
kanske en släkting som är sjuk, vem vet
eller: din telefon gick sönder
du kanske tappade den i havet
den kanske gled i vattnet
du kanske var på Holmön i helgen
du kanske glömde den i stugan
eller spillde rödvin på displayen"

Vi ses,
C

Gick till jobbet imorse också, som den hurtbulle jag blivit. Jag klapprade på bredvid Magnus i regnet. Försökte till en början hålla huvan uppe, men precis som man lärde sig när man var liten, så stiger ju värmen uppåt. Det blev alltså alldeles för varmt o jag fick leva med att komma till jobbet som en dränkt katt.

Ikväll ska jag jobba extra. Inte så att jag slår klackarna i taket över tanken direkt, men jobba bör man annars dör man. I alla fall stundar annars en ekonomisk kris.

Vi ses,
C

Den 1 december går min tid i lägenheten i Årsta ut. Innan dess är det tänkt att jag ska hitta ett nytt boende. Senaste veckan har jag börjat leta på allvar, lagt ut annonser och frågat runt lite. Imorse fick jag ett sms om ett rum i Liljeholmen, möblerat för 3500 kr i månaden. Jag är ganska ointresserad av att hyra rum, jag vill väldigt gärna få vara ifred i en egen lägenhet. Alltid bättre än något tänkte jag men en stund senare ringde telefonen. I andra änden var en kvinna som hade en gård utanför Knivsta. På gården finns tre boningshus och hon ville nu hyra ut det ena. 3 rum och kök, inklusive vatten och värme för 4500 kr. Hästarna kan jag ha på gården. Det är sannerligen skillnad på vad man får för pengar... Huset lät hur bra som helst. Knivsta ligger mellan Stockholm och Uppsala och det är möjligt att pendla på ett smidigt sätt. På söndag ska jag åka dit och kolla. Kan knappt bärga mig!

Strax efter samtalet om huset messade en vän med svar på frågor jag undrat över och dagen blev ytterligare lättare. Nu regnar det i Stockholm och jag sitter o spanar ut över vägen och pratar med mamma på msn. Hon har karlproblem, jag tycker synd om henne men tycker det är ganska kul att lyssna.

Nu är det dags att ta ett beslut om kvällsmat. Pannkakor går bort, linsgryta funkar inte - har ingen stjälkselleri. Pizza är no-no. Skulle kanske ev kunna äta taco.... Ska undersöka saken.

Vi ses,
C

Förr eller senare måste ju trenden brytas. Nu skedde det förr. Idag försov jag mig och hann inte gå till jobbet, fick ta tvärbanan istället. En enorm besvikelse, jag var så fullt och fast inställd på att gå hela veckan. Om jag gick hela veckan skulle jag belöna mig själv med att köpa en skiva, nu får jag vänta till nästa vecka och se om jag klarar hela den veckan istället.

När jag kom till praktiken hade jag inget vettigt att göra, så jag streamade 300 affischer. När jag gjort drygt 250 affischer upptäcker jag att det står Måndag istället för Fredag innan datumet. Jahopp. Bara att riva bort allt man gjort, kopiera upp nytt och börja om. Avståndet till att ge efter och springa ner runt hörnet och köpa en chokladkaka att tröstäta var hårfint. Sen fick jag andra nyheter och dagen blev mycket mycket bättre.

Ikväll är jag så trött att jag har svårt att hålla ögonen öppna. Ska faktiskt gå o lägga mig nu. Larvigt kan tyckas, men jag måste vara laddad inför morgondagens promenad.

Vi ses
C

Vacker morgon i Stockholm. Jag och Magnus gjorde sällskap från Årsta in till Söder. Trodde det skulle kännas jobbigare att promenera på morgonen, men det var skönt att gå och trevligare än att åka tunnelbana. Konstaterade snabbt att utan Magnus hade jag aldrig hittat, hade gått åt andra hållet redan vid första korsningen. Nu är jag osäker på om jag hittar hem igen. 45 minuter tog promenaden och frös gjorde jag bara första minutrarna. Jag ser fram emot fortsatt promenering minst hela oktober. Är dessutom luspank, så kan jag spara in lite kostnader för lokaltrafik är jag lycklig.

Igår sålde jag soffan! Vet inte hur mycket av soffhistorien som jag delgett, men alltihop började i alla fall med att jag köpte fel soffa på IKEA. Eller ja, fick med mig fel soffa hem i alla fall. Istället för en Ektorp bäddsoffa fick jag med mig en vanlig Ektorp-soffa. Eftersom en vanlig tvåsitssoffa är rätt obekväm att sova i och att felet egentligen var IKEAs så beslöt jag mig för att lämna tillbaka soffan. Kvällen när jag skulle hyra släp hittade jag en annons på Blocket om en begagnad bäddsoffa, sån som jag tänkt köpa. Ny kostade den 6200 kr, den här tjejen sålde den för 2000 kr. Jag köpte den och vi åkte för att hämta den på St Eriksgatan. Blev varnad i telefon för att hon bodde på 6e (!) våningen och att soffan vägde 90 kg. SÅ farligt kan det ju inte vara, tänkte jag i min naivitet. Jag övertalade Teresa som aldrig fick reda på extrainformationen, var helt enkelt rädd att hon skulle hoppa av. Senare suckade hon och sa att om jag bara sagt det från början hade hon ju kunnat ringa fler att bära... Men men, det gjorde jag inte och Teresa och jag kom till soffan som faktiskt vägde 90 kg, minst. Och ja, den stod på 6e våningen utan att gå in i hissen. Vi kunde inte rubba den. Teresa ringde en vän som kom efter nån halvtimme. Stackars sate. Sen var det bara att börja släpa skiten ner för trapporna. Herrejösses, vilket helvete! Att släpa 90 kg soffa sex våningar ligger på min topp10 av jävliga händelser i livet.
Men: Soffan kom ner och sen upp en trappa till min lägenhet med hjälp av två starka karlar. Jag hatar sånt egentligen, hatar när det kommer karlar och fixar saker för att tjejerna inte pallar - men nu hade jag redan bevisat min styrka genom att bära skiten sex våningar och behövde knappast hävda mig. Jag bara log och hejade på.

Efteråt var klockan för mycket för att returnera gamla soffan. Efter att ha släpat bäddsoffan vägrade jag att hyra ett nytt släp och släpa soffan tillbaka till IKEA. Dessutom hade jag tjänat så mycket på att köpa begagnat att det inte var hela världen om jag förlorade några hundralappar. Igår äntligen fick jag den såld och jag behöver inte leva på vatten och vatten resten av månaden. Jippie.

Sense moral:

Annas nya singel är så vacker att jag går sönder lite varje gång jag hör den. Vad jag i övrigt tycker om Anna Ternheim kan man läsa i nästa nummer av Sonic. Herregud. What have I done?

Imorse blev jag en erfarenhet rikare. Sensation (min unghingst) kastrerades och jag stod och höll i honom. Stackars Senan var så drogad att han inte överhuvudtaget fattade vad som hände. Veterinären snittade och det sprutade blod åt alla håll. Uh. Om jag får en son ska han inte kastreras.

Nu sitter jag hemma i Årsta. Imorn ska jag ner till Norpan och ge grabben smärtstillande. Stackars min bebis. Var i Norpan igår kväll och firade min pappa som fyllde 49. Tyckte på något underligt sätt att han rimligtvis borde bli äldre. Det tyckte inte pappa. Det skiljer 11,5 år mellan mina föräldrar. Känns skumt att pappa inte ens är 50 när morsan snart är 61.

En härlig sak med min lägenhet är att man har utsikt över tvärbanan. Sitter här på dagarna och tittar på folk som springer till och från den. Låter kanske tråkigt, men det är oerhört underskattat faktiskt. Folk ser obeskrivbart dumma ut när de springer och missar tåget.

Det här inlägget blir väldigt osammanhängande.Jag har ätit 3 bullar och 6 kakor till kvällsmat och är därmed fortfarande hungrig. Ska göra något åt det. Snaart. På söndag flyttar Funny hit. Måste göra lägenheten mer kattvänlig innan jag somnar och återvänder till min gråa, regniga hemstad.

Vi ses,

C