dontblameCruella

Riga, sammanfattat i ett gäng bilder:


Utsikt från vårt fönster.


Hotell.


Daugava och centrala Riga.


Söt kille på bron.


Gamla Riga.




Ingen fotomodell.



Slitna delar av Riga från hotellfönster.


Hänglås-bro.


En tröttis.


Ett par.

C

Det ar sa latt att kanna sig som en pantad svensk, eller som kocken pa mitt jobb brukar saga: "Smart katt, korkad servitris".

Sitter vid en dator i Riga, kanske varldens underligaste stad. Jag var forberedd pa ett visst kaos, hade en bild av den har staden som jag sakta har fatt ata upp. Vi bor pa ett flott hotell nagonstans en bit fran centrum, med utsikt over nagot som enligt Jonas ser ut som familjen Buckets hus i Charlie and the chocolate factory.

Forst fick jag panik, jag har ett stort kontrollbehov och gillar nar saker ar raka i kanterna, snygga och stilrena. Nu stod jag mitt i en stad som var tilltufsad, medfaren och kall. Att hitta in till vart hotell var att radda mig. Jag skams over mina reaktioner, jag har rest massor i mina dagar och det ar inte manga ar sedan jag var i Ukraina, men jag blev sa stalld av att kliva av planet. Efter en stund pa hotellet gav vi oss ut for att hitta nagonting att ata. Vi tog oss over Daugava, till gamla stan och vidare uppat. Hamnade i en flashig galleria som plotsligt kandes fel och jag langtade tillbaka ut till det provisoriska igen, de vackra byggnaderna och de slitna trottoarerna. Jag tror jag blev lite foralskad i Riga, dar nagonstans pa en bro over Daugava, med vatten som var brunt och blast som gjorde allt for att slita mossan av mig.

Vi handlade en flaska alkoholfri bubbeldricka av nagot slag och tog oss tillbaka till vart hotell. Pizza i hotellets restaurang med en livradd servitor och jag borjar bli varm igen for forsta gangen idag.

Jag lever ett fantastiskt liv och jag tror allting handlar om installning. Imorgon ska jag fortsatta titta pa Daugava, ata choklad och halla Jonas i handen. Riga ar en otack stad, men hon har nagot vackert i sin blick.

/C

Imorse ("imorse") när jag ätit frukost råkade jag se mig själv i spegeln. Det var uppenbarligen en hård kväll igår, trots att jag inte dricker sprit såg jag ut enligt nedan.



Ikväll har jag kvalat vidare till final i Norrköpings laguttagning inför SM i poetry slam. (Antagligen inte på grund av mitt snygga yttre...) 30 mars är vi åtta poeter som tävlar om fyra platser till SM i Halmstad.

Jag måste erkänna att ibland känner jag mig som världens tråkigaste människa. Det är roligt att tävla slam och stå på scen, men jag skriver mindre och mindre och har hållt på så länge att jag känner mig gammal trots att jag är yngst. Vi var tre poeter som tävlade om två platser idag, jag känner mig på något sätt falsk som går vidare. Som om jag inte förtjänar det, som om jag spelar ett spel och inte är ärlig i vad jag gör. Det är en konstig känsla... Som om allting är för lättköpt, jurygrupperna för snälla, situationen för vanlig. Vidare gick jag i alla fall på något som förhoppningsvis var vårens minst besökta slam.

Ibland blir man glad men fundersam.

C

Nu är halva jag försvunnen. Jag tackar min piercing för drygt femton fina månader.

C

På Krilles begäran kastar jag upp några bilder på Lasse;


Göteborg 27 okt, 2007


Norrköping, 10 nov 2007


Norrköping 10 nov, 2007


Annexet 21 nov, Stockholm 2007


Annexet 21 nov, Stockholm 2007


Kärlek på genrepet 06. Jag är jätteliten.

Kanske blev det bara bilder som jag redan lagt upp, men kanske något nytt!

/C

Igår ringde de från Elgiganten och meddelade att mina foton var klara. Underligt hur man kan bli så lycklig över att äntligen få hämta ut sina digitala bilder - jag har ju sett dom allihop flera gånger om. Var i alla fall barnsligt glad och hämtade mina 301 foton. Man skulle kunna säga att procentuellt var de uppdelade ungefär såhär;
40 % Lasse
30 % Sensation (min fölunge)
10 % Semester på Gotland
10 % Övriga hästar
10 % Diverse vänner

Helt absurt mycket foton på Lasse (och Jerker?!). Jag skulle kunna fylla en vägg (en liten vägg).

Jag vill visa alla mina framkallade bilder, men jag har ju redan visat dom digitalt.... Jag ger er ett par bilder här istället.

C

     

I onsdags hade vi klubb Mittwoch här i Nyköping igen. Vi var beärade med Anna + Idde, kul för jag blev tilldelad rollen som ljudtekniker. Nervöst, men allt gick bra och jag hade en av de roligaste kvällarna på länge. (Lätt att säga efter fyra dygns feber)

Jag såg inget problem i att vara i Nyköping 10-02 och upp i skolan igen kl 10. Lägg till ungefär en timmes resa mellan Nyköping-Norrköping. Summa sumarum blev att jag låg i sängen igår med sprängande huvudvärk och illamående och inte visste vad jag hette - igen. Som man bäddar får man ligga.

Men! Idag sitter jag här i skolan igen, entreprenörskap hela dagen. Är lite yr i bollen, men jag lever.

Vi hörs snart igen,

C

Jag är en sådan person som naivt tror på att allting man vekrligen vill är fullt genomförbart; Exempelvis ser jag inga hinder i att se det som en självklarhet att efter två dygns sängliggande med feber, utan att vara kapabel till att varken äta eller stå upp (eller ens sitta, titta på tv eller läsa), åka till Elgiganten för att lämna in bilder på framkallning.

Nemas problemas, tänkte jag. Vill man så går det. Jag tänkte att om Jonas kör, kan det ju inte gå värre än att jag blir lite yr i bollen. Till att börja med var det en kamp att ens sätta sig upp i sängen, att klä på sig var en mardröm, att gå ut genom dörren fungerade om man fokuserade långt framåt och höll sig i något på vägen. Jag tog mig till Elgiganten, väl där fick Jonas mata in bilderna medan jag satt i en hög på golvet utan att riktigt veta var jag var.

Vad är sense moralen av detta? Jo, om man är så dum att man ger sig ut på äventyr efter nästan tre dygns utan mat, med rejäl feber, kan man räkna med ett visst bakslag.

Men; Nu har jag fått i mig mat! Och pappa kom förbi med Piggelin - ett helt paket.

På tisdag är det jag mot världen igen. Jag vinner.

C

Feber, feber, feber. Jag är ett litet paket som ligger i en enorm säng och drömmer om att kunna stå upp. This sucks.