dontblameCruella

Idag lämnar jag inte landet. Jag lämnar Stockholm och åker hem till Norrköping. Jag mötte Maud på centralstationen, det gjorde mig glad. Sen rusade jag vidare mot tåget. Jag har druckit en liter juice sen lunch. Åt sushi med Ellinor. Vi gick i samma klass när jag läste ljud. Sen vips var dagen slut och jag rullade väskan mot tåget. Och nu sitter jag här. 17.30 ska jag titta på en lägenhet i Norrköping. Pappa ska följa med, det är hans kompis som hyr ut den. Det känns tryggt. Alldeles härligt barnsligt tryggt. En pappa och en lägenhet i Norrköping. Undrar hur länge jag är nöjd med en trygg punkt. En vecka kanske. Kanske längre. Några månader kanske. Ett år. Undrar om jag kan få välja färger i den. Min pappa är målare. Det är han som renoverar lägenheterna som hans kompis hyr ut. Det är väl goda odds. När jag tänker i de banorna, att ha en lägenhet som man kan ta hand om, känns det bra att ha en lägenhet. Även om jag kanske aldrig kommer måla om och pyssla. Det känns bra att man kan. Tänk att ha en alldeles egen lägenhet. Jag ska köpa nya möbler. Kanske för pengarna jag får tillbaka på skatten. Kanske inte kommer så långt med det men det gamla kommer inte in. Ut med det gamla, in med det nya. Ny kula och allt det där. Typ några gånger om året för mig. Jag är så fruktansvärt rastlös.

Igår försvann resterna av det som var en klump i magen över gamla misstag. Jag blev varm igen. Äntligen. Den värmen har jag saknat. Bottenlöst.

C