Skam den som ger sig!

Jag är en sådan person som naivt tror på att allting man vekrligen vill är fullt genomförbart; Exempelvis ser jag inga hinder i att se det som en självklarhet att efter två dygns sängliggande med feber, utan att vara kapabel till att varken äta eller stå upp (eller ens sitta, titta på tv eller läsa), åka till Elgiganten för att lämna in bilder på framkallning.

Nemas problemas, tänkte jag. Vill man så går det. Jag tänkte att om Jonas kör, kan det ju inte gå värre än att jag blir lite yr i bollen. Till att börja med var det en kamp att ens sätta sig upp i sängen, att klä på sig var en mardröm, att gå ut genom dörren fungerade om man fokuserade långt framåt och höll sig i något på vägen. Jag tog mig till Elgiganten, väl där fick Jonas mata in bilderna medan jag satt i en hög på golvet utan att riktigt veta var jag var.

Vad är sense moralen av detta? Jo, om man är så dum att man ger sig ut på äventyr efter nästan tre dygns utan mat, med rejäl feber, kan man räkna med ett visst bakslag.

Men; Nu har jag fått i mig mat! Och pappa kom förbi med Piggelin - ett helt paket.

På tisdag är det jag mot världen igen. Jag vinner.

C

Kommentarer
Postat av: sandra

vad är det på tisdag...?

2008-02-05 @ 16:28:42
URL: http://accordingtosandra.wordpress.com
Postat av: MrLegend

Hur går det, vinner du?

2008-02-08 @ 10:43:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0