dontblameCruella

Igår pratade Jenny och jag om tvångsgifte. Jenny sa att idén egentligen inte var så himla dålig, att hon trodde på att kärlek kunde växa fram med tiden och att det var troligare att en sådan relation skulle fungera än en full med kärlek från början. Jag kan inte låta bli att hålla med, till viss del. Möjligtvis kanske ordet "tvång" klingar lite illa...

Vad tror ni? Än är jag ogift.



C

Eftersom Tindraz frågade; Nej, min sambo har en bred utbildning; 40p beteendevetenskap, 20p ekonomisk historia, 20p litteraturvetenskap, 60p grafisk design, men... tja... medicinska kunskaper är det sämre med. Senaste dagarna har jag dock lindat in det stackars knäet med en riktig elastisk linda, det var bra. Fast jag har ju i och för sig inte heller någon medicinsk utbildning...

I torsdags bestämde jag mig för att trotsa knäet och åka till Örebro ändå. Jag hade lite problem att ta mig in i bilen, men tänkte att "va fan!". Min älskade Jackie ringer på vägen upp och meddelar att hon bokat bowlingbana... - och Tilla spelar såklart. Allting går om man vill, jag inledde med en strike.

Fredag morgon bestämmer Jenny och jag mig för att åka till Stockholm, gå en vända i affärer och ut på krogen. Jag överväger skoval och bestämmer mig till slut för dessa:


Tro det eller ej; Knäet läker som det ska. Snart kan jag springa maraton, eller åtminstone gå till bilen utan att halta.

C

Jag letade igenom lite gamla skivor med bilder. Någon skiva hette visst "Bilder sommarturné 2006" och innehöll ett litet gäng halvdåliga bilder från olika städer. De bilderna är totalt ointressanta, men jag hittade också fyra bilder från genrepet 06 som jag tycker är helt okej. Jag delar med mig och är en försenad jultomte med halvtjaskiga presenter. God jul.


(Vad har Johan för frisyr egentligen?!)



och så en till för att den är så söt och för att jag ser så liten och snäll ut;



All kärlek,
er handikappade C

Jag har överlevt julhelgen, trots envisa ponnier som alltid går åt varsitt håll och familjer i alla riktningar. Igår stod jag lutad över Olgas boxdörr och funderade på vad jag ska ägna all tid åt, nu när jag är ledig två veckor. Jag har lätt för att bli rastlös men tänkte att med lite mellandagsrea, Örebro-besök, några dagar i Stockholm och några långa turer i skogen med Olga, så skulle jag hålla mig stimulerad.

På väg hem från stallet idag skulle jag bara flytta lite på min 150 kg tunga vagn (tänk början 1900-tal, trähjul, skinsäten). Tog i från tårna och puttade till och körde knäet rakt upp i vagnens bakre del, nån skum grej som står rakt ut. Nu vet jag mycket väl vad jag ska göra närmsta veckan, jag sitter nämligen där jag sitter med ett stort bandage av diverse tyg lindat kring knäet och kan inte gå.

Har någon vägarna förbi Norrköping är det bara att ringa, jag lär vara hemma. Jag lär sitta här på min stol tills jag dör.

/C


Det krävs ett par försök..


... men har man tur så står de stilla tillräckligt länge för en bild.

God jul kära vänner!
Nu är alla julkappar (nästan) inhandlade, lägenheten är städad (!) och jag ska börja slå in paket snart... Det tog Jonas tre timmar att avverka disken i köket, en stund senare ringer min mamma o säger att hon har med sig vår julklapp i bilen och att vi måste komma ut och bära. Vips, så hade familjen Olofsson/Edström en bänkdiskmaskin! Jonas såg glad ut, glad men trött...

Skolan tog slut för terminen i torsdags kväll, vi firade med middag och jag fick för tillfälle att använda min impulsköpta japanska klänning. Det tackar vi för!

Hoppas alla får en fin jul!
All kärlek från någon som påminner mycket om ett marsvin

Min julhälsning till er; Blå häst - Nu är det jul

Sen jag lärde mig gå, mer eller mindre, har jag extrajobbat som servitris på min mammas restaurang utanför stan. Jag är en värdelös servitris, jag är dålig på att skratta åt gubbskämt och jag är helt nollställd inför all form av sprit - kan inte blanda en drink och knappt skilja på öl och konjak.

Nu i december har jag jobbat alla helger och så mycket kvällar jag kunnat. Jag får alldeles för lite pengar av CSN den här månaden, så jag har inte haft så mycket val. Man får se rätt skumma saker och ta emot rätt mycket skit som servitris. Jag vill bara kräkas på alla gubbar som säger saker som "Ska du inte sitta i knät, lilla stumpan?" eller "Vilka vackra händer du har...." Men: Jag är på något vidrigt sätt rätt avtrubbad.

För att komma till min poäng i min segdragna historia: I fredags serverade jag julbord som vanligt, ett femtiotal gäster och jag sprang för allt benen var värda, jobbade ensam och det var i snärjigaste laget. Ett av de sista sällskapen ska betala, en 75-årig gubbe med krökt rygg och krycka. Han betalar med kort och jag får visa ordentligt var han ska skriva på, för han ser inte och handen bara skakar. Efteråt tittar han upp på mig, trycker en 100lapp i näven på mig och säger "Den här får du för att du är så jävla snygg".

Jag skrattade gott åt det där resten av kvällen. Sist kvar i matsalen sitter min mor, hennes pojkvän som är på besök, och våra gamla grannar sen tiden vi bodde i hus. Jag berättar historien om gubben för grannfrun. Hon har tagit många glas vin, slår ut med armarna och säger "Men så är det vet du. Det är de äldre gubbarna som vågar säga det. Det vågar inte de där som är... 17... 20.. 35".

Det verkar som om jag bytt ålderskategori. Jag kan numera stolt byta kryssruta från 0-17 till 17-... ja? 35? 75? Jag tror jag klassificeras som vuxen. Vuxen... Hur känns det? Bra tror jag. Bra och 100 kr rikare...

C

Det är så lätt att säga att man ska diska direkt när man ätit, men så svårt att genomföra det.

Efter ett gäng fundersamma mail och ett inlägg på forumet (winnerback.net) där någon verkar tro att jag är Lasse, kände jag att det var dags att presentera mig... Jag är bra på att flumma ord, men dålig på att vara konkret, så jag gör det enkelt;

Matilda, 19 år, Norrköping. Vuxen nog att ha tvåa, sambo, volkswagen, matlåda och kvalificerad yrkesutbildning (www.kymusikevent.se). Åkt på för mycket Lasse-spelningar de senaste fem åren, har mycket nördiga prylar och för många turnétröjor. Gillar nog hemma men längtar alltid iväg. Hatar att resa men älskar att komma fram någon annan stans. Har två hästar, en katt och tre marsvin. Jag är övertygad om att allting kommer att funka om man bara vill, jag ger mig aldrig och ser till att göra det jag tror på. Jag är naiv, lättcharmad och impulsiv.

Jag jobbar extra som servitris, är en välorganiserad kulturarrangör sägs det, scenpoet och nörd. Om jag någon gång inte vet vad jag ska säga tittar jag ner i marken, är en fantastisk kallpratare på jobbet och skriver alltid ett sms för mycket till folk jag inte riktigt känner.

I övrigt är jag hopplös godisgris, har en underlig frisyr och gillar att gå sakta hem från spelningar genom stendöda städer.

Så; Don't blame Cruella, i'm fuckin' innocent.

Det är med viss sorg i hjärtat jag lägger ut de sista utlovade bilderna, från Jönköping och Linköping båda dagarna. Från Linköping finns det ganska lite bilder - jag hade på något sätt redan fotat allt. Missförstå mig rätt.

/miss cruel tilla

LINKÖPING 8 dec



LINKÖPING 7 dec


JÖNKÖPING

Älskade vänner,
Här är mina örebro-bilder. Resten kommer framåt kvällen.

All kärlek.
tilla

Hej fina människor,
Jag har upptäckt att det är rätt mycket folk som läser den här bloggen. Det gör mig smickrad och nästan lite rörd. Jag är lättpåverkad... Så nu vill jag be om ursäkt; Jag ska lägga upp bilderna från Örebro, Jönköping, Linköping och Linköping så fort jag får energi. Har jobbat hela dagen men jag hoppas på en energikick framåt midnatt, annars kommer de upp imorgon. Jag hoppas ni har överseende.

Vi hörs snart igen,

tilla

Nu är turnén slut. Schlut, finito.

Jag är också slut. Jag skriver kanske något vettigt imorgon. 400 bilder från Jönköping och Linköping väntar på att bli överförda från min kamera. Imorgon, kanske.

Mitt huvud ramlar isär. ("Mina tankar och minnen står mig upp i halsen")

God natt.

C

... i form av en liten räv, inte helt olik den här, faktiskt.



Om ni tittar mycket noga på bilden nedan, precis vid Lasses vänstra fot (från publiken sett) ser ni en räv. En mycket fin räv. För;
"Fan Jackie", sa tilla. "Vi borde köpa Lasse en räv."
"Självklart!" sa Jackie.

Sagt och gjort. Räven gjorde sig bra i Lasses historia om... ja, räven. Men, som Jackie sa, så är rävar klart underrepresenterade i svenska leksaksbutiker. Det tog oss tid och kärlek att hitta den, ska ni veta. Humor? Ja, vi tyckte i alla fall det var väldigt roligt!
Fick höra senare att räven ska få åka med på de spelningar som är kvar. Det tackar vi såklart för - men gladast är nog räven.

Fler bilder från Örebro kommer imorgon, nu susar jag till Jönköping.

All kärlek från ytterligare en gammal räv

Efter en rolig kväll i Kalmar, tog jag en buss till Växjö. En snäll vän hämtade upp mig på stationen i något som verkar vara Sveriges regnigaste stad... Växjö visade sannerligen inte sin bästa sida under mitt första besök. Jag hoppas på sol nästa gång jag kommer tillbaka - i sommar spelar Lasse i Växjö på min 20årsdag!

Hur som helst; För första gången i mitt liv hörde jag mig själv säga "Vi stannar här bak, man ser säkert bättre här". Och vips så överlevde jag en spelning längst bak i lokalen. Växjö hade en härlig publik och gänget verkade pigga, glada och sugna. Fullt ös. Har ni tänkt på att står man en bit bak så ser man allt ljus?!

Det blev en hel del bilder, här är några av dom;

VÄXJÖ

Kalmar var en fantastisk spelning, spontant absolut en av de tre bästa jag sett under turnén. Jag kan inte komma på något annat ställe än eventuellt Göteborg som kan ha varit bättre. Anna och Lasse gjorde en underbar "Jag är hos dig igen". Efter "Kom änglar" springer Lasse tillbaka när han är på väg ut, greppar gitarren och river av "Solen i ögonen". Sött. Samma sak hände senare i Växjö, men charmigt är det ju ändå.

Jag har lite bråttom iväg, kom precis hem från Växjö och måste ta min upp till Nyköping. Tro det eller ej, men det händer att jag försöker gå på ett par lektioner i veckan (www.kymusikevent.se).

"Tyvärr" var konserten så bra att jag glömde fota, men tre bilder med kvalité nog att man ser ungefär vad de föreställer, kunde jag vaska fram;

KALMAR


Bilder från Växjö kommer ikväll.

C

Nu så, nu är jag på plats i Kalmar efter fyra timmar buss och en och annan töntig fotopose. Jag är inte var som helst i Kalmar heller - på hotell i Kalmar! Jag är van vid madrasser, garderober eller i bästa fall vandrarhem. Nu sket sig mina första planer och jag fick en impuls och bokade in mig på stadshotellet. Kalmar är trots allt den sista staden jag måste övernatta utan vänner i och pengar har ju vi studenter i överflöd, som alla vet.
Fint bor jag i alla fall och ska försöka göra mig i ordning för att göra skyltsöndag i Kalmar!

Vi ses.

Världens snyggaste lussebulle?