dontblameCruella

Idag skulle himmelriket kunna vara följande tre punkter:

1. Fansbuss till Oslo 5-7 september

2. Chips ihop med snälla vänner man nästan aldrig träffar

3. Att uppskatta nuet och sluta referera så mycket till saker som redan hänt


Punkt två är uppfylld. Punkt ett är möjlig. Punkt tre måste man lära sig.

En vän till mig har förlorat sin mor i natt, som somnade in efter en lång tids sjukdom. Jag lider med de anhöriga och beklagar sorgen. Kan nog inte för mitt liv förstå hur det känns att förlora sin mamma. Det är helt orimligt för mig, jag kan inte ens föreställa mig det ske. Smärta och sorg dämpas med tiden, jag vet inte om det är en tröst eller bara hemskt. Skänker en tanke i alla fall och tror blint att hon sover fint. Jag tror inte på att man börjar om eller lever någon annanstans. Jag tror bara man somnar och sover sådär gott som man annars bara gör när klockan har ringt och man slipper gå upp. Så hoppas jag att hennes mamma sover.

C

Ikväll är det styrelsemöte i Linköping. Tjoho. Ska hem till Martins kollektiv. Jag hoppas på kaka. Eller kex i alla fall. Har precis ätit mat och är hur mätt som helst, underligt att jag ändå fokuserar på kakor och kex.

Någon som vill ha en 2a i Norrköping? Verkar inte så. Hojta om ni blir sugna.

C

Igår var vi ute och affischerade för Ordkrig. Malin dök upp för att hjälpa till, jag har inte pratat ordentligt med henne sen vi gick i gymnasiet. Vi tog en promenad på två timmar och hundra affischer. Malin berättade att hon har svårt att göra olagliga saker och saker hon inte borde. Sånt ger henne dåligt samvete. Jag kände mig som en djävul i jämförelse, särskilt då jag drog ut henne för illegal affischering. Men sånt är ju larvigt, alla affischerar. Jag tänker fortsätta göra det tills stan har tillräckligt med anslagstavlor för att jag ska slippa.

Hur som helst, så handlade jag glass på Pressbyrån när vi nådde tågstationen. Malin köpte mintchoklad.
"Mintchoklad är himmelriket", förklarade hon. Jag var tveksam. Hon skrattade, hon skrattar mycket, Malin.
"Choklad, böcker och sex. Det måste vara de tre ingredienserna i himmelriket", hon var bergsäker. Jag var fortfarande tveksam. Har tänkt på det sen dess. Vad är de tre faktorerna som skapar ett himmelrike? De tre ultimata sakerna som skulle kunna hålla mig flytande. Choklad känns ju som en bra sak att välja, men samtidigt... Allvarligt, kan jag inte bättre än så? Om det vore på allvar? Skulle jag välja choklad?! Vad annars? Kanske kan välja tre saker per dag. Typ "just idag är dessa tre... "

Idag vore himmelriket att...
1. Åka buss mot ett gig
2. Bo på hotell
3. Äta den där goda pizzan som bara finns i Nyköping!

Det sistnämnda ska jag göra om 25 minuter, dvs när min föreläsning är slut. Dvs att jag bloggar istället för att lyssna på min föreläsare. Dvs att jag är obotligt dum. Föreläsningen är dessutom ganska bra. Blir bara så rastlös av att sitta still...

Vi ses snart,
C

... förresten: Jag har inte berättat det! Jag fick världens finaste födelsedagsfirande av tjejerna innan spelningen i Linköping. När jag kom till kön hade Yo fått hela kön att sjunga "Ja må hon leva". Så himla fint. På en blå filt låg ett paket och en flaska Pommac. Två kladdkakor med ljus som bildade "Matilda 20". Världens finaste tjejer. Vad tror ni det var i paketet? Just det, 1.6 kilo Stora Surskallar :)

En söt tjej kom fram till mig efter spelningen i Växjö och sa att hon filmat när Lasse pratade innan Hugger i sten. Hade alltså filmat något som för mig var så himmelskt stort. Nyss skickade hon mig videon, en snutt på ett par sekunder där han tackar alla för att de kommit och sen tillägger "Jag ska tillägna nästa låt åt en tjej som alltid brukat stå längst fram, hon fyller tjugo år idag och heter Matilda". Jag tittar och tittar och tittar på den där videosnutten. Herregud.

Lätt att säga att man är deppig och nere och allt är skit och inget kan bli värre och bajs bajs. Känner mig inte alls så. Jag är deppig och nere, men av en anledning som kan tyckas rätt underlig. Jag förstår nämligen inte hur saker rimligtvis skulle kunnat vara bättre. Allting är inte perfekt, men mycket har hänt den här sommaren och jag kan inte föreställa mig ett scenario där saker kunde varit bättre. Det har regnat, jag har tidvis förlorat all kontakt med min vardag, jag har gråtit en del och fryst och gnällt och gått ner i vikt fast jag inte behöver. Ändå känns allt som ett stort lyckotöcken. Jag har haft ett fantastiskt jobb, jag har mött de bästa av människor och skrattat mer den här sommaren än jag gjort på flera år. Så mycket känslor, den här sommaren har varit ett stort känslokaos. Man gråter för att man är lycklig, i nästa stund skrattar jag åt eländet. Jag har sett varenda vrå av Sveriges land, jag har härjat runt i loger och på Grand. Jo. Faktiskt. För dig, för dig, för dig. Jag vet inte. Kanske för mig, för mig, för mig. Hörde mig själv säga att jag aldrig satt min fot på en spelning av någon annan anledning än för mitt eget välbefinnande. För att jag mår så jävla bra av det, att det gör mig glad och stressar ner mig. Att det tar bort mitt pretto-jag, mitt effektiva och arbetsfixerade jag. Konserterna får mig att glömma allt jag måste komma ihåg och fokusera på nuet. Jag har svårt för det annars. Jag är så ruskigt raslös, jag har aldrig tålamod till någonting. Jag vill röra på mig, flytta på mig, orkar inte lyssna vill bara prata. Drar i saker, plockar undan maten innan alla ätit upp, sparkar på småsten, vankar runt. Alla gig, bara för min egen skull. Det låter hemskt, men rimligt. Många kring mig tror jag går för Lasses skull. Det är en underlig inställning. Lasse har hundratusentals fans. Jag behöver inte gå på spelningar för Lasses skull, det finns så många andra som är likadana som jag. Den dag jag inte kan slappna av, när jag vill vidare och står kvar för någon annan än mig själv, är jag körd. Då är jag fel ute. När förtrollningen är bruten är det dags att ge sig av.

Jag har en bild av att människor omkring mig väntar på den dag jag ska göra dem besvikna. En konstig inställning. Några är jag tryggare med, de vet vad de får. Många har fått mig på köpet, en del av Jonas oftast. Jag går bara runt och väntar på att göra något som får dem att tycka att de hade rätt trots allt. Att jag är opålitlig och falsk. Jag är förvånad över mig själv och kanske för ärlig för mitt eget bästa, som skriver det rakt ut.
Den 8 september går mitt flyttlass till Stockholm och jag känner det som om jag gör folk besvikna. Inte de jag känner väl, de flesta är redan långt härifrån och glädjs mest. Några lämnar jag kvar här, några tänker nog "vad var det jag sa", några bryr sig inte. Jag har betalat min första hyra för lägenheten i Årsta och det känns bra. Det känns så jävla bra.

C

Herregud, vilken födelsedag... Ska försöka förklara i korta drag, annars blir det ingen sömn inatt.

Vaknade hos Lisse imorse, var i Stockholm på fest ihop igår kväll. Klockan ringde 06.30 och vi skuttade glatt till bussen mot Linköping och vidare till Växjö. Jonas hade skickat med mig två paket att öppna på morgonen. Det ena var Markusevangeliet, Markus Krunegårds skiva. Som jag längtat efter att ha den... Det andra var ett kilo sura döskallar! Gissa vad jag ätit till frukost, lunch, middag och vad jag småäter i skrivande stund?
Hade fått ett paket från Magnus också. Öppnade nyfiket och hittade två signerade Anna Ternheim-skivor (USA-version).
Helt sjukt.

Dagen fortsatte på temat helt sjukt. Vi packade in oss i bussen i Linköping och körde mot Växjö. Pappa och Jonas skulle med. Särskilt att pappa följde med kändes så himla roligt, jag är verkligen pappas flicka och det är sällan man får någon kvalitetstid med sin far sen man flyttade hemifrån... Sov av någon anledning ingenting på hela vägen från Stockholm utan slockande såklart någon kilometer från Växjö. Kom till hotellet, skulle bara byta om och ge oss ut för att käka lunch. När jag kommer in på rummet ligger ett paket på bordet.

Ingen avsändare till synes, bara ett paket. Öppnade det försiktigt. Det visade sig innehålla ett jättefint kort från Jackie och en helt fantastisk kavaj... Blev så himla glad, helt rörd. Ringde Jackie som stolt berättade att hon skickat paketet från Örebro och ringt flera gånger för att kontrollera att det var på plats! Hihi.
 

Jonas bjöd och vi åt tvärätters, italienskt. Åt en fantastisk stenungsbakad pizza med avacado (!) på. Sen gick vi till hotellet o käkade en chokladkaka som Jonas gjort o tagit med från Norpan. Mastigt, men gott.


En snabb paus sen ut till konsertområdet. Fick direkt skvaller om att min söta Bengan hade letat efter mig. Hittade honom senare och fick en varm, härlig kram på födelsedagen. Bengan var också först att sms:a på tolvslaget. 00:01 fick jag ett mess där det stod "Grattis goding". Åh, vad jag tycker om honom.

På området var det som vanligt. Kul att pappa o Jonas var med, tiden gick fort. Var framme o hälsade på tjejerna vid kravallen, sen smög jag bak o sällskapade. Vi åt muffins och hade det bra. Lasse började gigga som vanligt vid nio. Fotade lite och kände mig rätt okej med att stå en bit bak med mina kära. Innan Hugger i sten håller han sitt vanliga tal och jag fotar. Plötsligt säger han "Nästa låt vill jag tillägna en tjej som brukar stå här framme, Matilda som fyller 20 år idag". Sen minns jag inget mer av giget. Jag bara grät och grät och grät. Stod lutad mot Jonas med ryggen mot scenen och bara grät. De runt ikring mig måste trott någon hade dött. Jag kunde inte behärska mig, tårarna bara sprutade. För allt, för att Lasse är så fin, för att det är näst sista giget, för att mitt liv är ett kaos. Så himla skönt att bara gråta...

Innan allra sista låten gjorde jag något fräckt (men på sätt och vis nödvändigt) och trängde mig fram till tjejerna vid kravallen. De tjöt till när de såg mig, sen grät vi ikapp när de dragit mig fram till staketet. Lasse spelade Hjärter Dams sista sång och allt var så himla bra.

Just nu är allt så himla bra. Jag ska kolla Scrubs sen ska jag vakna imorn och det må vara sista giget på turnén, men det kommer att bli bra och jag orkar inte deppa nu. Det blir grymt imorn, resten tar vi nästa vecka.

Vi ses imorn i Linköping,

C

Imorse vaknade jag av att Jonas sjöng för mig och kom med paket och frukost på sängen. Jag är inte hemma på min födelsedag så nu firade vi tidigare. Riktigt roligt, man borde fylla år oftare. I år har jag spritt ut det över många dagar, det är också en bra idé. Man får äta massor av tårta, flera dagar i rad.

Jag minns inte riktigt var jag skulle med det här inlägget. Minns att jag ville berätta att min tatuering inte gör lika ont idag. Enligt Jonas ska jag ha gnytt mycket i sömnen när jag har försökt röra på mig under natten. Låter helt rimligt, igår när jag skulel somna kände jag mig nästan döende. Nej, nu ska jag sluta gnälla. Tatueringen är gjord på May Die Tattoo på Värmlandsgatan i Norrköping. Sjukt bra tatuerare.

Igår sa jag hejdå till Mia som ska flytta till Lund. Underligt, hon har alltid varit min "bästis" - sen vi var så små att vi nästan inte kunde gå själva. Ingen fara på taket att hon flyttar till Lund, vi kommer att hålla kontakt och hälsa på och allt det där. Under 2006/2007 var hon i Australien och när hon kom hem var det som om hon aldrig varit borta. Sånt är underligt, men det är en skön typ av vänskap. Kommer inte kunna ringa hit henne spontant, men jag vet ju var hon finns om jag vill något.

Snart ska jag upp till älskade storstan. Känns bra. Jag är fortfarande kickad på smärta och ganska mycket på glädje också. Tror jag. Och choklad och tårta innan frukost.

Vi ses,

C

Sitter och läser gamla dagboksinlägg från den tiden jag använde Helgon.net. Rolig läsning, senaste inlägget är från förra våren. Det är mycket prat om föl. Rätt charmigt faktiskt.

Söndag 13 maj:
"hej världen
i onsdags morse fick vi alltså ett litet hingstföl, jag och olga. hans namn är Sensation och han är den vackraste lilla krabat jag sett. bilder finns på blamecruella.pixbox.se .

att få ett litet föl har vänt upp och ner på mig litegrann. visste ju att han skulle komma, hade ju vakat i stallet sen 26 april. var liksom ändå inte beredd. bara vaknade på natten o såg en nyfött litet skrutt ligga i boxen. sprang ut som två galningar med håret på ända o bara stod stumma i stallet. jenny säger emellanåt att hon fortfarande kan få fram panikkänslan när hon såg att det var något på skärmen. enligt uppgift ska jag ha väckt henne med orden ”jag tror det är något i boxen”.

mina dagar går numera ut på att ta ut fölis, titta på fölis, drömma om fölis, vara orolig, ta in fölis, gå en liten promenad. träna på att sätta på grimman. jag har helt glömt bort vad min värld bestod av innan fölis kom, vilket ju egentligen bara är fyra dagar sedan. jag borde skriva min uppsats men jag vill inte. jag vill bara titta på fölis. jag blir tokig när det kommer människor jag inte känner och tittar på min unge. än värre är det när de försöker ta i honom! jag ser svart, ingen får röra min och olgas fölunge. jag kommer bli en läskig morsa om jag får barn.

ibland tänker jag på att det finns folk som känner igen mig som ”poetry slam-tilla”. jag är ingen bra person att idolisera, för numera går jag bara runt i mysbyxor med håret rätt upp o pratar om föl. innan det gick jag i skitigare mysbyxor o pratade om godis o var trött o bodde i ett stall. jag kommer aldrig bli någon flickidol direkt. "

Ett genomgående tema på alla inlägg är att jag väldigt ofta skriver om att duscha. Eller ja, om att jag borde duscha. Oftast pga av att jag stinker häst...

"var i stallet förut. jag stinker häst, så jag borde duscha. är i och för sig i stallet varje dag. just därför är det helt meningslöst att duscha bort hästlukten."

"jag borde duscha. det vore ett bra val av flera olika anledningar:
- jag är kall
- jag luktar häst
- jag är säkert lite skitig
- det är roligt att duscha! "

Här är nästan mitt favoritinlägg:
29 mars 2007

"idag blev pärlan underkänd på besiktningen. det var inget vidare. upptäckte också att hon gått 20215 mil. det är typ mycket. väldigt mycket. pärlan är inte så himla gammal... en anledning till att pärlan blev underkänd (eller tre anledningar, närmare bestämt) var att typ inga ljus fungerade fram. det kan mycket väl ha att göra med att jag drog ur en säkring häromdagen när vi kopplade på ett släp på shell och säkringen som gör att man överhuvdtaget kan köra iväg, gick. vi bytte sladd men då gick säkringen igen o jag hade bara en extra o macken sålde inga nya så jag tog helt enkelt en säkring på måfå o satte så jag åtminstone kunde köra därifrån. jag glömde sätta dit en ny innan besiktningen... vadå klantigt?! fast å andra sidan var bromsslangarna tydligen paj. sånt låter sannerligen inget vidare. ombesiktning blir det. fy fy för mig. pärlan till verkstan i norrköping 13 april. bra det. "

Ville bara delge. Nu blir det chokladbollar o Black Books i sängen.

C

Idag har jag haft första timmarna i skolan igen. Underligt. Började morgonen med att försova mig (skyllde på att bilen inte startade, men så var det egentligen inte alls). Vaknade 8.33 i Norrköping och skulle vara 09.00 i Nyköping. En omöjlighet, särskilt eftersom jag parkerat bilen någon kilometer från min lägenhet. Kom till skolan 9.45 och skyllde som sagt på Pärlan. Jag hoppas hon inte tror på hämnd. Att erkänna att jag försovit mig var otänkbart. Så himla dåligt att försova sig första dagen i skolan att man gör bäst i att inte säga som det är. Inte till utbildningsledningen i alla fall.

En och en halv timme i skolan, kändes som en heldag. Kommer bli svårt att sitta still i nästa vecka, men man vänjer sig. Alltid lite jobbigt i början när man varit på äventyr, det var likadant när vi kom tillbaka från praktiken i våras. Köpte en dammsugare (ätbar) och macka och pepsi och kände mig alldeles lagom onyttig och det var som om sommaren aldrig hänt. Skönt på något vis. Vi fick ledigt imorn och torsdag, fredag är jag ute på turné. Bra första vecka.

Har gjort en lista över skivor jag vill köpa. Listan täcker ett helt A4 och jag känner mig långt ifrån klar. Nu ska jag försöka göra lite nytta. Är trots allt projektledare för Ordkrig och har ett och annat att arbeta med. 15:30 ska jag till kiropraktorn och sen bär det av till Ikea med mamma. Borde plugga för en tenta på torsdag, men det är ju fortfarande två dagar kvar... Jag beter mig som när jag gick i gymnasiet... Men det funkade ju det också.

C

Förra veckan, kvällen innan vi åkte upp till Strömsholm, fick jag nog och packade ner alla gamla Winnerbäck-tshirtar som jag ändå inte använder. Några använder jag såklart, men jag har hur många som helst som bara tar upp plats i garderoben. Några för slitna, andra för stora eller för små. Några är helt enkelt fula. Packade en papperskasse full och la upp på vinden. 17 Winnerbäck-tröjor sover nu gott på vinden och jag känner mig nöjd.

C

Bilder från sommaren, en del konsertbilder och mycket andra bilder från resan på http://blamecruella.pixbox.se

C

"Du ska till jobbet o jag ska hem
Du sa den här natten var sista gången
Men sen kommer du tillbaks igen 
Petar på mig men vill ingenting
Du har skämtat färdigt med mig
Ingen mer av min hjälp 
Knulla dig själv

Rocken spelar ingen roll längre
Vad ska jag ta mig till baby?"

M. Krunegård

Om jag inte hade åkt den här turnén hade jag inte lärt känna tjejerna. Hade inte lärt känna Johanna som just ringde mig för att berätta att hon har en plats vid kravallen framför scen åt mig. Jag har världens sämsta dag. Jag har fräst och surat och varit hemsk. Har legat på mitt hotellrum i flera timmar o glott på tv och sovit och bara försökt leva med mig själv. Idag är det svårt, något är fel men jag vet inte vad. Sånt går över. Imorgon kommer jag inte förstå vad jag surade över. Nu ringde Johanna som sagt och jag skulle kunna gråta av glädje för att jag har henne.

Nu beger jag mig till Gasklockorna och dansar häcken av mig tillsammans med mina favorittjejer.

C

En vän tipsade mig om en kompis till henne som nog ville hyra ut en lägenhet i Årsta tre månader. Det ville han. Nu har jag en lägenhet i Årsta från september till siste november. Skulle kunna gråta av glädje. Tre månader är kort tid, men det känns som om jag äntligen kommer härifrån. Årsta, here I come.

Tessa vann med 273 poäng mot mina 269. För att vara poet har jag väldigt dåligt ordförråd. Jonas säger att det går en dålig high school-film på tv. Jag kan inte sluta lyssna på Emil Jensen och Markus Krunegård.

Kom på förut att den här bloggen skapades för att tanka upp bilder från gig. Det har jag varit väldigt dålig på senaste turnén. Jag kanske gör ett ryck. Kanske imorn.

C

Såg som sagt inte giget i Örebro, det enda gig bussen gått till som jag valt att inte se. Fick höra efteråt från alla håll att det var det bästa giget på turnén. Sånt är väl livet antar jag, jag hade nog inte uppskattat det oavsett. Pissigt bara att ha en dålig dag just den gången. Jag får ta igen det nästa gång.

Vill bara tipsa om att Emil Jensen har sjukt bra låtar på sin myspace.

C

På vägen från Karlskrona till Halmstad försökte Yo (som Johanna numera kallas) att tillkalla vädergudarna upprepade gånger. Hon ville ha kyla så att Lasse skulle ha på sig sin skinnjacka, för den tycker hon är så himla snygg. Resultatet blev mulet och värme, med ett hällregn precis innan giget skulle börja vid 21. Vi var pisseblöta när konserten började, men står man och trängs med ett par tusen blir man snart varm. När giget var slut började dessvärre alltihop om igen - betydligt mer än förr. Åska och blixtar från två håll, verkade det som. Regnet vräkte ner, såg det komma mot oss sådär som det kan göra ibland. Inte mycket att göra åt saken. När vi efter någon halvtimme nådde tjejernas vandrarhem gick kläderna att vrida ur. Efter det avtog regnet något men jag var långt ifrån varm, torr och vacker när jag kom till hotellet efter ytterligare någon kvarts promenad.

Imorse när jag vaknade var kläderna forfarande inte torra. Det bildades en pöl på golvet när jag hängde upp dem. Helt sjukt. Uffe löste dock problemet med mina skor. Just nu hänger de vid bussmotorn på tork - på så vis blir de torra till imorn. Världens härligaste busschaufför.


Idag regnade det från insläpp till Miss Li gick på scen, ungefär. Plötsligt blev jag så trött. Stod längst bak i folkmassan och tittade när Lasse gick på scenen och plötsligt gick jag bara hem. Ett par kilometers promenad genom Örebro kall sommarkväll. Bättre än att se Lasse en kall sommarkväll? Jag vet inte, men ikväll var det rätt för mig.

C

På www.sr.se/viifemman finns lite spel där man kan öva sin geografiska förmåga. Jag tror mina brudar skulle behöva testa det.

Johanna på väg mot Karlskrona, söder om Kalmar: "Är det den här vägen man åker när man ska till Fjällen?"

Sandra i Säter (till en kille från Mora): "Men Säter är alltså en stadsdel till Mora?"

Sandra: "Men Kolmården ligger väl i Sörmland? Vid Filipstad ungefär?"

Sandra: "Men Nässjö, det ligger väl vid Örebro ungefär?"
Lina: "Nej, det gör det verkligen inte"
Sandra: "Men det ligger nån annan stad på N där... Närke!"

Varje gång jag ska skriva ett blogginlägg drabbas jag av skrivkramp när jag ska skriva rubriken. Vill gärna sätta stadsnamn som rubrik, men det är så fantasilöst att jag inte kan tillåta mig själv till att göra det. Nu gör jag det ändå.

Åker buss, vi har precis lämnat Kalmar och når Karlskrona om ungefär en timme. Mia har följt med, vilket är roligt eftersom hon inte vet speicellt mycket om Lasse och hänger med för att umgås. Hon har sagt något i stil med att det är dags att ta reda på vad jag ägnar så mycket tid åt. Tycker det är sött på något vis, jag är lite smickrad. Tyvärr spöade hon mig i yatzy för en stund sedan, men jag antar att det är skit man får ta. Jag vann i alla fall över Johanna.

Vår busschaffis köpte Magnus Ugglas samlade någonting när vi stannade för att käka lunch. Nu vägrar han låta oss lyssna på Lasse. Otäckt är att jag rätt vad det är kommer på mig själv med att sjunga med. När fastnade alla Magnus Ugglas låtar i mitt huvud? Mitt huvud är sannerligen fullt med mycket skit, inte konstigt att man förlorar en del viktig information ibland.

Igår vad jag, Mia och Becca i Ullared. Knappade in fel adress på gps:en så vi körde en fin sväng i skogarna kring Falkenberg. Gjorde inte så mycket, utöver att Mia försökte köra 120 på 90väg så att jag och Becca blev lite kissnödiga. Handlade upp allt jag hade och lite till. Alla frågar vad jag köpte egentligen och jag vet faktiskt inte. Gör mig lite nervös, minns bara småsaker. Handlade kattlåda och kattsand och kattmat. Skyller allt på katten. Köpte lite kläder också, helt fantastiskt roligt.

Nu regnar det. Johanna hoppas hela tiden på att det ska fortsätta regna så att Lasse ska ha sin skinnjacka på sig för att han är så snygg i den. Det har hon helt rätt i. För en gångs skull hoppas vi alltså på regn.

Vi ses
C

Idag har jag tillbringat ett par timmar hos min älskade tös på sjukhuset. Jag fick storstryk i Alfapet (igen...). Hon vann med drygt 100 poäng. Fick extrem huvudvärk på bussen därifrån, kanske värmen, kanske mina matvanor eller kanske bara sjuk. Jobbigt hur som helst, mamma ringde och var på stan. Hon ville fika. Vi fikade och hon påminde mig om att det antagligen var migrän och att jag kunde äta tabletter mot det. Hade helt glömt bort att det fanns värktabletter mot huvudvärk. Tabletterna gjorde å andra sidan ingen verkan alls. Sov lite och sen gick Jonas och jag upp till Lejongropen för att se Kent. Vi bor precis vid spelplatsen, hade känts dumt att inte gå upp. Sist blev jag himla bitter när jag inte såg dem när de var i stan.

Det går knappt med ord att beskriva hur bra spelningen var. Satt i grässlänten som en äkta Svensson och bara njöt av spektaklet. Herregud, vad bra! Jag som så många gånger blivit besviken på Kent och kallat dem för dryga jävlar som gör sig bäst på skiva. Jag tar tillbaka alla dessa elaka ord. Kent är grymma och förtjänar all respekt. Man kan inte bli annat än gråtfärdig när man får höra låtar som Saker man ser, Stenbrott, Blåjeans och gamla dängan Om du var här (som jag hade glömt att den ens fanns!). Shit... Vilket band!

M