dontblameCruella

Igår morse hade jag morgonfodring och utsläpp av hästarna. Jag hatar att gå upp på mornarna, vilket gör att jag också hatar att ha utsläppet. Igår var det extra jävligt eftersom det blåste storm. Mitt på stallplanen står min ståtliga vagn (se inlägget där jag skadade knäet - den vagnen) invirad i en presenning 10*5m. Eftersom det, som sagt, blåste storm och så hade gjort hela natten, hade presenningen självklart lossnat lite här och var och fladdrade nu över stallplanen som en flagga. Hästarna var måttligt roade och jag var minst sagt genomsvettig innan alla skärrade häststackare var ute i hagen. Vem ska man klandra? Det är min vagn och min konstuktion. Min egen ponny orkade inte ens bemöda sig en blick åt presenningens håll. Det är skönt med stabila vänner.

Hur som helst; Alla hästar var ute och jag bestämde mig för att en gång för alla knyta fast presenningen i vagnen. Jag hämtade lite balsnören  och började klättra runt den för att knyta dels i presenningens öglor, dels i vagnen. Till slut var det enda som behövdes att krypa (?!) under hela konstruktionen för att knyta fast sista snöret på andra sidan vagnen. Jag böjde huvudet framåt för att börja krypa under när jag smällde pannan rakt in i fotsteget av metall som finns för att alla vackra damer enkelt ska kliva upp i vagnen. Tänk att jag har betalat 4000 kr för att ha en möglig gammal 1900-talsvagn ståendes på stallplan, vars enda funktion är att vålla mig besvär - och skador.

Nu har jag ett skrapsår och en härlig blå bula i pannan.

Cruella- hetare än någonsin