Borta bra

...men hemma bäst, sägs det ju. Klockan är 11 och jag sitter på bussen mellan Göteborg och Linköping och längtar hem. Det är bra att jag längtar hem, för om ungefär två och en halv timme hämtar Jonas mig på stationen i Linköping. Vi ska åka förbi ponnyn och sen hem till lägenheten. Känns nästan overkligt att jag har en lägenhet överhuvudtaget, känns som om det var evigheter sedan jag var där. Det är inte sant, jag åkte i tisdags och har alltså bara varit borta i sex dagar. Sex långa och extremt händelserika dagar. Har sett Göteborg, Varberg, Mariestad, Ransäter, Karlstad och Göteborg igen. Lysekil igår med klipporna och en fiskmås som bajsade på Sandras jacka.



Norrköping 19:30:

Ransäter var en upplevelse! Hujedamej! Brudarna sa vad jag tänkte: "Vad är det för jävla håla vi har kommit till?!". Vi ägnade fyra timmar innan insläpp i världens ände. Hjälpte tjejerna att få sin packning till vandrarhemmet och checka in. Där tog de såklart inte kort och vi fick skrapa vartenda öre vi hade till damen som ägde stället. La fram högar med mynt på bordet.. På väg från vandrarhemmet till spelplats (i ösregn) konstaterade vi att ingen hade några kontanter kvar = inga pengar till mat förrän området öppnade. Vi frågade inne på ett museum, den enda civilisation vi hittade, om de tog kort men de bara skrattade och sa att handla med kort och hitta en bankomat, ja, det får man göra i Munkfors. När vi kom tillbaka stod dock vår buss kvar på parkeringen och jag kunde kasta mig över den och hade lite kontater i min väska. Ransäter var verkligen ett äventyr... Tror knappast någon av oss någonsin återvänder.

Något roligare var att Jackie kom ner från Örebro för att se spelningen. Jackie är grym och vi hade en rolig kväll ihop. Jag träffar henne alldeles för sällan, några gånger om året bara...

 




Det första som hände när jag kom innanför dörren idag var att mamma ringde. Hon berättade att hon lovat att vara barnvakt tisdag - torsdag och nu var jag medräknad i hennes planer. Inte kan hon väl ta hand om alla tre barnen själv, sa hon. Det har hon rätt i, jag är bara tveksam till hur jag plötsligt kunde bli den självklara kandidaten. Nu är jag i alla fall bortlovad att åka till Gröna Lund (!) med tre galna barn på onsdag och Kolmårdens djurpark på torsdag. Överlever jag detta är det möjligt att jag överlever allt. Och en sväng till Stockholm har ju ingen dött av, jag reser ju ändå så himla lite. Eller som pappa uttryckte det "du ligger ju ändå bara i lägenheten och latar dig hela dagarna".

Jonas är ute och affischerar, jag ska hyra en film och plocka i ordning lite i vårt nya arbetsrum.

Vi hörs,

C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0