dontblameCruella

Jag hade fått för mig att det under omständigheterna lämpade sig bäst att placera sig längst bak under konserterna i år. Jag kollade turnépremiären i Helsingborg från kanten längst ut till vänster. Såg Göteborg längst bakifrån, med scen 2 i ryggen. Jag tror aldrig jag blir vuxen, jag längtade så mycket till staketet längst fram att jag hade kunnat göra nästan vad som helst för att få stå där. Två spelningar, sedan stod jag där framme igen. Vilken känsla det är att få stå längst fram vid staketet. Det är sjukt egentligen. Varje gång jag står där framme och hoppar och skrattar och dansar tänker jag att det är därför livet rullar på. Att det är det som är belöning för allt slit, det som är själva livet. Att få stå längst fram vid staketet...

Idag är jag ledig och vilar upp mig. På tisdag bär det av till Göteborg och fixa lite inför onsdag. Då rullar jag och fansbussen till Varberg. Kanske hittar man mig längst fram, om inte där, så helt klart i någon av övriga sommarstäder. Jag tänker aldrig sluta ha roligt.

C