Singel.
På jobbet sitter jag en del uppe i receptionen. Ibland för att jag helt enkelt ska lära mig receptionen, ibland för att jag ändå pysslar med något som lika gärna kan göras där som någon annan stans. I receptionen sker alltid de trevligaste och roligaste diskussionerna. Väldigt ofta hamnar vi på temat förhållanden och kärlek.
För är det inte konstigt att de personer man på något vis blir intresserad av, så sällan är de personer man "borde" intressera sig för? Och man kan ju ge sig fan på att om man på något underligt sätt skulle hitta en person som man gillar, kommer den personen att lägga benen på ryggen så fort denne inser det. Underligt också ur den aspekten att jag har så svårt att komma ihåg någon gång då jag reagerat negativt på att någon verkar tycka om en. Eller okej, jag kan komma ihåg sådana tillfällen.. Men: Hur blir folk tillsammans? I skrivande stund kan jag verkligen inte förstå hur det någonsin kan ske att två människor blir kära i varandra samtidigt? Och nej, jag är faktiskt inte bitter och olyckligt kär och hej och hå. Jag är bara förvirrad över en helt ny värld som har öppnat sig. Har visst levt i min förhållandebubbla naivt ovetande om hur helvetiskt svårt det är att få till ett sånt där förhållande.
Och OM man mot förmodan lyckas bli kära samtidigt - då kommer oro och nervositet och "varför ringer han inte" och "älskar han mig verkligen". Fast det förstnämnda kommer i och för sig mycket tidigare också.
Underligt, alltihop.
C
