dontblameCruella

Är nere hos mamma och hälsar på. Sitter i hennes soffa och har precis sett Om Sara. Först slog jag bara tv:n av ren tristess medan jag surfade lite. Sen kom jag in i filmen och nu är jag helt rödgråten. Jag är så himla larvig när det gäller film, bölar för vad som helst. Fast i det här fallet är jag faktiskt riktigt positivt överraskad. Filmen var bra, jag rekommenderar den varmt till alla som vill ha lite svensk tragik och kärlek.

Ett annat tips: Idag kom L förbi med två ex av Bob Hanssons senaste bok "Kärlek - hur fan gör man? Bob Hansson frågar dom som vet". Har läst intervjuerna (eller interljuverna som de kallas i boken) av de första fyra personerna. Jag gillar konceptet och jag gillar verkligen att läsa om hur folk ser på kärleken. Låter banalt, men boken är verkligen grym. Alla har sin bild av kärleken; vad den innebär, vad som förväntas av oss, hur mycket man ska eller hur den formar oss som människor.

Tänk om man kunde släppa sina föreställningar om hur kärlek ska se ut. Hur man ska bete sig, hur ens eventuella partner ska bete sig och hur ett förhållande ska se ut. Att starta något nytt utan att fastna i gamla mönster. Vilket arbete att nå en sådan punkt.

C