dontblameCruella

min syster sa. alltså inte min biologiska syster. eller alltså inte min adopterade syster. utan min syster. hon sa att hon blev orolig när jag inte åt socker. och inte vitt mjöl. och det kändes annorlunda att säga det till min syster än till andra människor. och hon förklarade. och jag lyssnade. hon vet så mycket, min syster. hon kan allt om näringslära och är mycket duktig på att bry sig om och argumentera för sin sak. vi fikade en timme. lite mer. sen åkte jag hem. på vägen hem köpte jag godis att äta efter maten och sen gjorde jag piroger med vitt mjöl. spelar roll. så tänkte jag. för min syster sa att jag inte skulle göra fel nu och om hon säger att det här är rätt då får det bli så. ingen annan kan påverka mig som min syster gör.

så träffades vi igen idag. och jag fick mocka och sopa stallgång och det var så länge sen. det var så skönt att få göra det. och sen gick jag och min syster red och när vi åkte pärlan hem pratade vi om när vi var yngre. när vi träffades och hur mycket hon betytt för mig när jag var sjuk. hon säger att jag betyder mycket nu. hon betyder mycket fortfarande. på ett sätt kanske mer nu än någonsin. det pratade vi om. sånt man aldrig pratar om. och när hon hoppade ur bilen tittade hon in igen och sa att hon tycker om mig. och jag tycker ju så mycket om henne. som om orden inte räcker till. och det betyder så mycket att hon säger att jag betyder för henne.

jag åkte därifrån till tatueraren men vågade inte gå in. kanske nästa gång. kanske nästa vecka. måste ha en tydlig plan. har en plan. men inte tydlig. åkte hem till nyköping. lagade mat. lagade skitmycket ris utan att riktigt veta varför. daniel kom hem. jag sa att jag funderat på julmust men sen blev det inte så. "julmust!" ropade han. "vill du ha julmust?!" och sen försvann han som ett skott och kom tillbaka efter kanske tio minuter. med julmust. och ett julljus. han är fin. han är en väldigt bra sambo.

jag verkar vara omgiven av fantastiska människor.