Nyköping

passerar nyköping. eller bussen stannar här så är på väg in i nyköping. passerar max och mc donalds och teatern strax på höger sida. kontrollplatsen där jag åkte dit för överlast i somras. vink vink. minns saker som stängts av i mig. lite utan att jag velat det men det har varit skönt. några nätter har jag legat i sängen när jag ska sova och bara önskat att jag kunde känna något. sorg eller ilska. någon känsla bara som skulle sätta punkt. när saker avslutas ska man sörja. det hör till. men jag har inte sörjt. jag har varit arg. skitförbannad. så oerhört besviken. men det var länge sen. det var när allt fortfarande snurrade. innan jag förstod att det inte skulle bli bra igen. då var jag ledsen. jag lärde mig en läxa när det tog slut med jonas. nämligen att inte ropa hej. jag klarade mig så himla bra första månaden utan jonas och sen tog det en vändning till en sorg så stor att jag trodde den skulle döda mig. jag vet inte när den la sig, kanske när jag träffade d. jag kan fortfarande känna av den sorgen men den gör mig inte rädd längre och får mig inte att känna mig ensam. nu alltså ingen sorg men ett litet hugg i bröstet när vi står still på bensträckare i nyköping. jag ville verkligen göra rätt den här gången. jag ville verkligen att det skulle bli bra. jag ville verkligen. men det gick inte. jag undrar vad som hände med blomman i badrummet. den jag köpte precis innan jag flyttade. jag undrar om han vattnar den. jag borde ha tagit den med mig. den är väl död nu. jag undrar vad som hände med kalendern jag gjorde till honom. jag undrar vad som hände med honom. hur hans värld går vidare. jag var orolig först. och ledsen å hans vägnar när ilskan började gå över. liksom ledsen för att jag visste hur mycket han byggt kring mig och hur jag sabbat alla planer. förlovning, giftermål, barn på sikt. en tvåa tillsammans. alla jag blivit presenterad för. föräldrar och syskon och vänner. jag önskar jag kunde varit den som stannade kvar och gjorde honom lycklig. jag önskar det hade varit enkelt. men jag tänker påstå att jag verkligen försökte. jag tänker fortsätta påstå att jag gjorde allt jag kunde. tills motsatsen är bevisad.

nyköpings teater. den blev fin när den renoverades ser jag. utvändigt i alla fall. jag lär nog aldrig sätta min fot där igen. det är en så vacker teater. och här korsningen jag nästan körde ihjäl mig i i juni. järnvägsstationen dit han alltid var sen. för att han aldrig lyssnade på vad jag sa. sådana minnen studsar alltid tillbaka. de gömmer sig i allt fint jag minns. och när som helst kan jag återkalla besvikelsen i att inte känna sig förstådd av någon man älskar och respekterar. sorgen i det.

det här blev uttömmande. ett ärligt inlägg strax efter tolvslaget en lördag. fyllesentimentalt fast jag är nykter. det är en viktig del av livet att sörja. jag är inte rädd för det och jag har hittat annat som gör mig glad igen. personer och saker och händelser. val som gör mig lycklig. ibland är det svårt att stå för att man känner sig lycklig några veckor efter att man brutit en förlovning. det verkar dumt att vara ledsen för att man borde. jag är kanske fortfarande arg.

jag har haft en så himla fin fredag. jag har haft en fantastisk lördag också. såg några låtar med johnossi på annexet. träffade jossan. åt en äcklig men dyr smörgås. druckit mycket cola. är fortfarnade sugen på cola. är ju helt galet. mamma kanske har i kylen hemma. om jag har tur. på lördag fyller hon år. jag har inte köpt något än. jag är bankrutt. borde ha stickat något. skit också.

m

Kommentarer
Postat av: Anonym

fint

2010-02-07 @ 14:38:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0